Gösta Åqvist Har Oden varit en kung i Svipiod så förklaras därmed också uppgiften i Ynglingasagan om att en skatt om en penning »per nesa», fyrir nef hvert, som skulle påbjudits av Oden. Det kan naturligtvis också uppfattas som ett för Oden påbjudet offer men ordalagen talar närmast för att här är fråga om en verklig skatt till kungen. Om man efter denna filologiska undersökning om bakgrunden till rod, rodh, Roden och liknande och därmed sammanhängande uttryck är beredd att acceptera en innebörd av sjökrigare, sjökungar, landet för sådan verksamhet eller dylikt, så är därmed ingalunda sagt att man med någon större säkerhet kan ange detta områdes omfattning ens vid UL:s tillkomst. Detta hänger samman med att när våra historiska dokument från denna tid börjar uppträda, så har den ursprungliga innebörden av orden redan börjat försvinna. En ny form av försvarsanordningar i form av det beridna följet tar form genom Alsnö stadga 1280,®* som ställer helt andra krav på storböndernas medverkan. Endast genom att jämföra beskattningen av folklandens hundaren med Rodens skeppslag kan vi komma fram till att det har ägt rum vissa förändringar, som dock endast antydes. Kunskapen om innebörden av Roden och de med rod, rodh sammanhängande ledungsprestationerna går fort förlorad och om man inte vid antagandet av UL var helt klar över denna innebörd, hur skall det då vara möjligt för oss, cirka 700 år senare att komma till insikt om vad man med det ena eller andra avsåg att lagfästa? Att vissa bestämmelser, särskilt om ropa-ri-iten måste vara övertagna från en äldre lagstiftning, synes också vara uppenbart. När UL stadfästes av kung Birger var hans farfar som den siste jarlen död sedan trettio år tillbaka och hans fader hade redan innan han blev konung burit hertigtiteln. Att någon ny jarl under sådana förhållanden knappast skulle komma att utnämnas får väl anses vara klart för UL:s författare men ändå upptar dess KgB 11:4 bestämmelser om hamnläge för jarlen, liksom ögL upptar bestämmelser om ^okkaböter för dråp å iarls hryti i ropzs bo.^- Om marsken skall anses vara en efterföljare till jarlen är väl inte fullt klart. Torgils Knutsson torde dock ha innehaft en faktisk maktställning som befälhavare för ledungsflottan vid härfärderna till de inre delarna av Finska Viken år 1300. Frågan om ledungens övergång från krigsledung till skatteledung synes 156 Snorri Sturluson, Ynglingasaga, utgiven av Elias Wessén, Stockholm — Köpenhamn —Oslo 1952, kap. 8, s. 12: Um alla Svlpioö guldu menn Ööni skatt, penning fyrir nef hvert, en hann skyldi veria land peira fyrir ofridi ok blota peim til års. *** OmAlsnö stadga se närmare Jägerstad, H., Hovdag och råd under äldre medeltid, 1948 med där anförd litteratur. Vidare Hjärne, Erland, Alsnö-frälset s. 5 samt äqvist, Gösta, Frieden und Eidschwur, s. 174 ff. ÖgL D 14 § 1. 80 82
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=