Reflexioner kring Rodenproblemet 151 från Sverige, även om det inte skall hållas för uteslutet att kunskapen härom redan tidigare på andra vägar kan ha kommit till hans kännedom. I detta sammanhang ligger det nära till hands att erinra om ett uttryck i Ynglingasagan kap. 36. Oden var allenahärskande och likaså hans efterföljare framtill Agnes död.®^ Därefter splittrades riket och häradskonungarna kommo till makten var på sitt håll till dess att Ingjald gjorde sitt gästabud och reducerade deras antal genom sin innebränning av ett antal av dem.®^ Med detta är man givetvis långt inne i mytens och det helt •obevisbaras område även omtilldragelsen som sådan inte har något orimligt över sig. I och för sig är det med tidens förhållanden helt i linje att framstående kungar upptagits bland den härskande religionens gudomligheter. Analoga exempel finnas i Rimberts berättelse över kungar i Sverige i hans Ansgarsskildring. Även här fanns kungar, som om folket skulle finna det lämpligt kunde heroiseras genom att upptagas bland gudomligheterna.®'* En parallell härtill erbjuder även upphöjningen av de romerska kejsarna bland de romerska gudomligheterna, exempelvis såväl Caesar somAugustus ®® samt åtskilliga andra. Snorre upplyser inte omvilken etymologi som ligger bakomOdens heiti Sviöurr och Sviörir. Ifråga om SvuSurr råder en påfallande osäkerhet och man har bl.a. ansett att bakom detta uttryck skulle dölja sig offer av ■oxar.®^ *“ Snorre, Heimskringla (ed. F. Jonsson), här i utgåvan av Elias Wessén, Snorri Sturluson, Ynglingasaga, Stockholm — Köpenhamn — Oslo, 1952, s. 39: — varu oeztir konunga t Svipiå^, pa er par varu margir heradskonungar, frä pvi er Ödinn var hgfdingi i Svlpioö. Yarn einvaldz-hgfdingiar peir, er at Uppsglum såtu, um alt Sviaveldi, til pess er Agni do, en pd kom rikit fyrst t broedraskipti, sva sem fyrr er ritit. ** Snorre, enligt ovan, och enligt Wessén, s. 39. Rimbert, Vita Anskarii, kap. 26, svensk översättning av Gunnar Rudberg, Ansgars levnad, Uppsala 1926 s. 114. Enligt Hervarar Saga ok Heiöriks konungs (ed. N. M. Petersen, Köpenhamn 1847) skedde så även med kung Gudmund i Jotunheimen: — — — Eptir dauda Gudmundar hlåtudu menn hann, ok kölludu hann god sitt. (s. 3.) Suetonius Kejsarbiografier I. Gajus Julius Caesar kap. 88. Om konsekration av härskaren i Rom se Mommsen, Th. Römisches Staatsrecht, 4:de upplagan II, 755, 817, 833, 886 och 1134. Från och med Diocletianus räknar man med dominatet, varmed var förbundet dyrkan av kejsaren som gudomlighet. Jfr Kunkel, W., Römische Rechtsgeschichte, 5:te upplagan s. 132. DE Vries, J., Altgermanische Religionsgeschichte (ARG), 2:dra upplagan, 1956, I § 260, s. 370, där det erinras om att »freyr in der Skaldenpoesie eben ein heiti fiir ’Stier’ ist. Auch Odinsnamen wie Jgrmunr, Svidur, Sveigdir können auf einen Stierknlt hinweisen». Gould, Chester Nathan, Blotnaut, i Studies in honour of Hermann Collitz, Baltimore 1930, särskilt s. 148: Sveidur and Sveidudur are i ablaut two ox-names to the Othinnames Svidur and Svidudur. These two ox-names are related to svida, ’spear’, and probably mean ’horned’. There is a similar relationship between the ox-name Svigdir, ’with curved horns’, and the Othin-name Sveigdir.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=