Reflexioner kringRodenproblemet den bättre utrustning med ringbrynja och/eller harnesk, som kunde konstateras för den ledungspliktiga befolkningen i Suethiudh. Goternas historieskrivare Jordanes har i sitt arbete om goterna. De origine actihusque Getarum, vanligen enbart kalladGetica, två olikauttryck för vad vi ha anledning tro vara ett omnämnande av svearna. Dels finns i Getica Kap. III §§ 16—24 under p i den text, som J. Svennung återger i sitt arbete Jordanes und Scandia följande mening: Alia vero gens ibi moratur Suehans, quae velud Thyringi equis utuntur eximiis,^^^ dels under t på följande sätt: S u e ti di cognati in hac gente reliquis corpore eminentiores.^^ De två uttrycken för ordet svear kan ge intryck av att här är återgivet två olika folkslags namn, men det kan också uppfattas så, att här är uttryck för samma folk men på två olika språk. I första fallet skulle det då kunna röra sig om gotiska och man skulle då också kunna tänka sig en utveckling antingen till eller från latinet på följande sätt: suecanus, suehanus, suehans. Svennung synes dock mena att h i suehans är att uppfatta som insatt på grund av hiatus?^ Fråga är dock om detta är så säkert. Utvecklingen av suetidi härleds från Suepiupu som försvagas till sueÖidu, vilket vid latinisering övergår till suetidi.^^ Något uttryck för rus, ros, rhos eller liknande finns dock inte hos Jordanes. Man torde då vara berättigad dra den slutsatsen att någon benämning av detta slag på någon staminte fanns vid denna tid. Jordanes är nämligen den författare från antiken, som har de flesta beteckningarna på folkslag i Skandinavien. Visserligen synes hans kännedomom denna del av Europa vara störst när det rör sig om de södra och västra delarna av den skandinaviska halvön men han har dock kännedom om samerna som han begåvar med två namn, screrefenn<e och finni.^^ Det är därför rimligt att han bör ha haft kännedom om andra folkbeteckningar i nuvarande Uppland än svearna. Måhända har han haft på känn att det fanns en sådan skillnad eftersom han gör en differentiering mellan suehans, som sysslar med hästar och hästuppfödning och suetidi, somutmärker sig genom en osedvanlig kroppsstorlek, en egenskap som Jordanes dock i samma mening generöst tilldelar även andra folkstammar på den skandinaviska halvön, nämligen såväl daner som heruler, vilka senare anges som från 147 Svennung, J., Jordanes und Scandia (Skrifter utgivna av K. Humanistiska Vetenskapssamfundet i Uppsala, 44: 2 A), Uppsala 1967, s. 1 under p. ** Svennung, J., a.a. s. 2 undetr t. Svennung, a.a. s. 45. Svennung, a.a. s. 98. Se hos Svennung, a.a. s. 41 ff. Hos Svennung, a.a. s. 91 f. 48
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=