Reflexioner kringRodenproblemet 143 En invändning som kan göras mot tolkningen sjökung är att kortformen kung inte finns belagd förrän rätt långt fram i tiden, nämligen i Arboga stads tänkebok den 8 oktober 1459.^^® Eftersom kung eller kong är en mindre högtidlig taleform kan det ifrågasättas om man skall fästa allt för stor vikt vid den omständigheten att denna form ej finns belagd i skriftspråket förrän relativt sent. Om det är den här ovan angivna formen hrjöör eller den näraliggande och likljudande formen hroör, den senare med betydelsen ’rykte’, ’ära’, ’berömmelse’ och dyk, som kommit att ge upphov till vissa namn, antingen egennamn eller binamn, är måhända oklart. Möjligen ha de båda formerna påverkat varandra och om den förra haft huvudsakligen betydelsen ’förgörare’, ’stridsman’ och liknande medan den senare snarare tar hänsyn till de positiva aspekterna på denna verksamhet i den mån den blir framgångsrik, är mycket svårt att avgöra. Uttrycket utan j-muljering förekommer i sammansättningen Ålfr hroÖi Öttars sonar birtings på åtskilliga ställen i den fornisländska litteraturen, i sammanställningen Gudmundur hrodi så pass sent som 1397 samt i forndanskan i Ingjaldskvädet hos Saxo. I sin behandling av dett spörsmål i Danmarks Heltedigtnlng II hänför Olrik beteckningen '‘‘HroÖi eller ''^Hrauöi uttryckligen som en formav hrjoÖa med innebörd av ’odelzeggeren’. Man kan naturligtvis hävda att det i dessa sammanhang huvudsakligen varit fråga om binamn. Den undersökning, som företagits av Assar JanZÉN i Nordisk Kultur VII Personnamn visar emellertid att elementet Hr6(Ö)-, växlande med Hré- varit produktivt i en mängd fall av namngivning i fornvästnordiskan och troligen, ehuru med något större tveksamhet, i fornsvenskan. Att med tiden tonvikten kom att mer ligga på betydelseaspekten ’ära’, ’beröm’ torde ligga i öppen dag. Det förefaller under sådana förhållanden inte behöva råda minsta tvivel om den språkliga bakgrunden till uttrycken rod-y rodh-, Roden och liknande från det område som utgjorde Svipioös kustlinje och från vilket dess ledung utgick. Det förefaller dessutom vara ganska likgiltigt om man därvid förstod den speciella härledningen av hrjöÖr ur hrjoda varvid innebörden skulle huvudsakligen ligga på ’ödeläggaren’, ’förgöraren’ och liknande med destruktiv innebörd eller ur hroÖr med innebörd av ’ära’, ’beJÖNSSONS text är här något korrigerad med hänsyn till hans utgåva av Snorri SturLUSON Ynglingasaga Köpenhamn 1912. Jfr Hjärne, a.a. s. 98 n. 22. Arboga stads tänkebok utgiven av Erik Noreen och Torsten Wennström (Svenska Fornskrift-Sällskapet, häfte 173) s. 109. ** Lind, E. H., Norsk-isländska personbinamn från medeltiden, Uppsala 1920—1921, spalt 158. ” Olrik, A., Danmarks Heltedigtning II, 1903—1910 ss. 31—32. Janzén, Assar, De fornvästnordiska personnamnen. Nordisk Kultur (NK VII, Personnamn) s. 79, jfr s. 96 samt ss. 266—267.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=