Reflexioner kringRodenproblemet 141 denna delegation var några män från folket Rhös. Ludvig kunde emellertid konstatera att dessa män var svenskar (comperit eos esse gentis Sueonum). Naturligtvis kan innehållet i denna berättelse ifrågasättas. Vad som framför allt givit anledning till tvivel omatt det här rörde sig omnordbor är uppgiften om deras konung, som kallas chacanus. Här har man velat se en förvrängning av egennamnet Håkan medan B. Collinder påpekar att ordet betecknar den kinesiska titeln khan men att i mellangrekiskan ordet chacanus betecknar en barbarhövding överhuvud taget utan att därmed anges någon nationalitet.^^ Detta skulle alltså innebära att man inte på denna grund hade någon anledning att ifrågasätta delegationens svenska nationalitet. Kaganen finns som titel på kozarernas furste enligt Norrbacks översättning av Nestorskrönikan s. 44 under år 6473 ( =965). Kozarerna var fiender till ruserna och deras furste Svjatoslav. Intressantast i denna fråga synes mig vara att rhos anges som en del av svenskarna, med andra ord, som en svensk stam. Man torde vidare ha rätt att dra den slutsatsen att uttrycket rhos inte var känt som folkslagsbeteckning medan detta i hög grad var fallet med svearna, något som ju också framgår av Rimberts berättelse om Birka och den första kristna missionen genom Ansgar. Enligt denna version skulle svearna ha hos kejsar Ludvig begärt att missionärer skulle sändas dem och, om man får lita på de tidsuppgifter, som gemenligen brukar antagas för denna mission, skulle de utsända från svearna redan för åtskilliga år sedan ha inträffat hos kejsaren och, om inte på annat sätt, skulle svearnas tillvaro alltså vara väl känd av kejsaren och dennes omgivning. Det synes mig emellertid som om man skulle kunna få ut något ytterligare ur upplysningen från Annales Bertiniani. Det rör sig omuppgiften att deras konung kallas chacanus. Om man bortser från ändeisen -us, vilken kan anses vara en latinisering, förefaller det mig inte orimligt att chacan kan vara en förvrängning av sjökung. Bägge orden inledas med det tonlösa frikativa sje-ljudet, varefter som nästa konsonant följer den i bägge orden tonlösa klusilen k. Den första vokalen, det palatala ^*-ljudet, är hant, causa direxerat, petens per memoratam epistolam, quatenus benignitate imperatoris redeundi facultatem atque auxilium per imperium suum totum habere possent, quoniam itinera, per qute ad ilium Constantinopolim venerant, inter barbaras et nimix feritatis gentes immanissimas habuerant, quibus eos, ne forte periculum inciderent, redire noluit. (Quorum adventus causam imperator diligentius investigans, comperit eos gentis esse Sueonum, exploratores potius regni illius nostrique quam amicitix petitores ratus, penes se eo usque retinendos iudicavit, quod veraciter invenire posset, utrum fideliter eo necne pervenerint; Collinder, Björn, Schwedische Handelspolitik vor 1000 Jahren, Saga och sed, Kungl. Gustav Adolfs Akademiens årsbok 1975, s. 76 ff. Speciellt om titeln chacanus, s. 80.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=