Gösta Äqvist Denna formbör närmast betraktas som part. pret. av det starka verbet hrjoSa med avljud enligt klass 2, vilket ger formen hropenn med betydelsen ’smyckad’, ’förgylld’ Ropin —Ropen bör då kunna återges med ’de välrustades’ eller ’de smyckades’ land. är gen. sg. av ropin ovan i bestämd form.-** 138 UL Stadf. ropin R 13 28 UL KgB 11 rub. ropsins 11 pr ögL D 14: 1 ropzs (bo) är enklast att anse för gen. sg. obestämd form av det part. pret. som ropin utgör och som övergått till substantiv men möjligen kan det betraktas som bestämd form, där -in- bortfallit. Även här är rop att betrakta som en kortform för att korrespondera med re|). Uttrycket kan då återges med ’stridsmän och underhållsmän’ och innebörden är då att kungen när han utbjuder ledungen även utbjuder det underhåll, som dessa krigare är i behov av. Se närmast här ovan vad som anförts under rop ok re|). Även om trälens ställning i Västmanland anses ha en ålderdomligare prägel än i Uppland, så är hans ställning i förhållande till ledungsskyldigheterna tydligen densamma. Hs A blev enligt Schlyter inte följd när HL trycktes 1609 utan en annan betecknad hs B. Det är denna som upptar uttrycket Rod men om denna handskrift haft denna ortografi eller någon annan form för dljudet kan nu inte avgöras, då den för 1609 års utgåva till grund liggande handskriften ej längre finnes i behåll. Detta är enda stället där slutljudet i rop återges med d. Detta kan då förklaras med att man på 1600-talet helt förlorat sinnet för |}-ljudet. UL KgB 10 pr rop ok ref) VmLM25:9 rep oc rop HL Förordet Rod (i hs B) SdmL KgB 11 rub. 11 pr ropa r:Kt gen. sg. av hrope med innebörd av ’stridsrätt’, speciellt ’sjöstridsrätt’. Samma som föregående men sammanskrivet. Torde vara detsamma som föregående med den skillnaden att det öppna a-ljudet är karakteristiskt för östra Upplands dialekter.^» UL Företal umropaertet Se ovan. SdmL B 20: 5 ropa rum Motsvarande bestämmelser i UL B 22 § 3, går under beteckningen ’allmänna led’ och denna skall liksom i SdmL vara 10 alnar bred medan för ’båtled’ föreNoreen, Adolf, Altisländischc und altnorwegische Grammatik, 3:dje upplagan, Halle, 1903, § 475, Iversen, Ragnvald, Norren grammatikk, 7:de upplagan reviderad av E. F. Halvorsen, Oslo 1973 120, 3. ^ Wessén, Elias, Svensk språkhistoria I §112. Wessén, a.a. I, §§ 3 och 45. (ss. 9 och 44). VmL Förord roparxt UL KgB 11 rub. ropa rat 12: 2 R 13 rub.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=