Reflexioner kring Rodenproblemet mark för åkerbruk har givetvis inte varit avsedd, då detta arbete inte alltid men g<ärna överlämnades till hemmavarande åldringar, kvinnor och trälar medan den frie mannen idkade handel och i brist på varor förskaffade sig sådana genomplundring och rov. Följaktligen får det anses givet att den beteckning som ligger i rod och liknande uttryck helt är signifikativ för Rodens sjökungar. Till samma betydelsegrupp hänföres de av de Vries som avledning av hrjqÖa 1 angivna substantivet hrjoÖr med innebörden ’vernichter.-^*^ Detta är även en benämning på Odin enligt SnE.-^ Den här ovan angivna andra innebörden av hrjoöa, nämligen ’betäcka, smycka’ och liknande kan också appliceras på de s.k. sjökungarna. De fynd som gjorts vid utgrävningen av båtgravarna i Ulleråker, Valsgärde och Vendel höra till de märkligaste från tiden före den egentliga vikingatiden. Inte från svenskt håll men väl frän utländskt har man funnit lämpligt att beteckna denna tid som vendeltiden och man avser därmed tiden c. 550—c. 800. Men även ur en annan synpunkt kan vissa speciella drag i beklädnad och beväpning i svealagarna konstateras i förhållande till götalagarna. Enligt HL R 14 § 2 skulle varje stridsför man, som var 18 år gammal ha bl.a. brynja eller harnesk och enligt SdmL Add. 2 upptogs bland hamnans vapen harnesk eller pansar. Uttrycklig bestämmelse om harnesk eller pansar för varje hamnobonde finns inte i UL eller VmL men kan möjligen ha ansetts så självklar att det inte behövt utsägas, i synnerhet som de omgivande landen, Södermanland och Hälsingland, i sina lagar hade föreskrifter omdenna tydligen mera avancerade beväpning. Om så är fallet skulle ledungsbesättningen från Suethiudh-området i sin helhet varit skrudad i harnesk eller brynja, något som avvek från den utrustning som föreskrevs i götalagarna och likaledes från bestämmelserna i norska och danska lagar. 135 Fornmannasögur VIII: 291 Olafr jarlsmägr hljop ok fyrir bor5, pä er skip hans var h r o 6 i t, ok swam til lands; — Skip Hallkcls var siiiarst h r o d i t, fyrir pvi at pat var bezt skipat ok mest .bor?>i. 2sb DE Vries, AEW s. 257 s.v. hrjoda samt s. 258 s.v. hrjoSr 1 m. ’vernichter’ (poet.). — vgl. hrjoda 1. Även Holthausen, F., Vergleichendes und etymologisches Wörterbuch des Altwestnordischen, Göttingen 1948, s. 128, s.v. hrjööa och hrjöd-r, ävensom Egilsson, S., Lexicon poeticum antiquae lingua: scptentrionalis. Ordbog over det norskislandske skjaldesprog, oprindelig forfattet af Sveinbjörn Egilsson, 2. udgave ved Finnur Jonsson, Köpenhamn 1931, s. 285, s.v. hrjoda och hrjodr. samt senast Baetke, W., Wörterbuch zur altnordischen Prosaliteratur, Berlin 1965, Band I, s. 275, s.v. hrjööa. Odinsremsan finnes i handskrifterna 748 och 757. Se Finnur Jönsson a.a. A 1, s. 653 piilur från 1100-talet, IV. Remser fra Snorra Eddas handskrifter. Tillägg under jj Ööins n^fn i A 1, s. 681 och B 1, s. 673.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=