Gunnar Bramstång 6 2. Frihetshegreppet i våra tidigare statsförfattningstexter Uttrycket »personlig frihet» innebar, som redan i det föregående antytts, en nyhet i GRF och skall även visa sig äga en alldeles speciell betydelse. I något annorlunda bemärkelser värnades emellertid friheten även i våra tidigare statsförfattningar. Under medeltiden framväxte här i riket liksom annorstädes särskilda samhällsgrupperingar och korporationer; de första tecknen på det framtida ståndssamhället började skönjas. Privilegier (termen möter i Kristoffers landslag) eller immuniteter tillkommo genom avtal av offentligrättslig natur, grundade på å ena sidan Konungens löfte eller påbud och å andra sidan den berörda samhällsgruppens begäran eller samtycke. Med förebilder i Södermannalagen och Magnus Erikssons Allmänna landslag stadgades sålunda i Kristoffers landslags konungabalk 4 kap. 7 art., att »konunger seal kirkiom, klärkom oc klostrum, riddarom oc svenom og hvars thera hionom oc gotzom alt gamalt frelse, frihet oc previlegia holda». (Jfr även Konungabalken 2 kap., varest stadgas, att Konungen ägde »styra ok radha borgomoc landom ; the sva ath andelikit oc värlzlikit frelse niute sin previlegia oc gambla frihet».) Enligt Konungaförsäkran 1611, art. 3, skulle riksråd och ständer, högre och lägre, andliga och världsliga, hållas vid »Sveriges beskrefne lag» och »riksens urminnes frihet och rättighet», liksom att »hvart och itt stånd särskildt blifve handhafvedt och utan något qval, anfächtning och intrång skyddat vid sine välfångne friheter, privilegier, immuniteter, rättigheter och loflige sedvaner, särdeles det adelige ståndet må blifva ved macht och i tilbörlig vördning hållet och niute på äre, lif, godts och hion Sveriges lag och alle välfångne friheter och privilegier.» I Konungaeden sådan den 1617 bestämdes förljödes, att Konungen »grefver, friherrer, riddare och svenner, lärde och lechte, och hvars thera hion och gods, alt frelse, friheter och privilegier vill holla». Ingressen till 1634 års regeringsform fastslog fördelarna med ett ordentligt regemente, »där konungen sin höghet, rådet sin myndighet och ständerne deres skälige rätt och frihet tillbörligen blefve behållen och någorlunda beskrefven», samt betonade vikten av »riksens höghet och frihet». Bland författare samt frän 1835 generaldirektör i Styrelsen över rikets fängelser och arbetsInrättningar, genom material och idéer utövat ett påtagligt inflytande vid tillkomsten av skriften. Se närmare Marie Hafström, Om Straff och Straff-Anstalter — den s.k. Gula boken, Uppsats i tillämpade studier I straffrätt, stencil Lund 1968. Huruvida och i vad mån även generalaudltören P. J. Netzel — samtidigt verksam i nyssnämnda ämbetsverk — kan ha lämnat bidrag till detta Ingalunda blott i Sverige uppmärksammade arbete må här lämnas öppet. Beträffande dennes relationer till Karl XIV Johan och Oscar I se Netzels brev till A. G. Gyllenkrok 1/12 1843, 10/7 1844 samt 11/1 1845, Råby Räddningsinstituts arkiv. Lund. Jfr även G. Bramst.^ng, Förutsättningarna för barnavårdsnämnds ingripande mot asocial ungdom, akad. avh. Lund 1964, s. 42 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=