Reflexioner kringRodenproblemet 131 manfattningen i Sven Ekbos uppsats Om ortnamnet Roden och därmed sammanhängande problem i Arkiv för nordisk filologi, (ANF), Band 73, Lund 1958, vilken lyder som följer: »Sammanfattningsvis kan man väl säga, att inget nordiskt ord är uppvisat, som utgör en otvetydig källa för det östersjöfinska '^rötsi. Såtillvida är det ej heller bevisat, att fin. Riiotsi och därmed sammanhörande ord är lånade från äldre svenska. Men å andra sidan har dock ett sådant antagande stor inre sannolikhet, och man torde vara berättigad att uppställa hypotesen om svenskt ursprung, så länge inga absoluta formella hinder för en sådan teori framställer sig. Bland hittills framkomna förslag synes man minst röra sig på de luftiga konstruktionernas mark, om man antar, att -tw-stammen roper såsom självständigt ord i sin äldre form utgjort källan för det östersjöfinska '‘rötsi, som med sådan livskraft spritt sig bland Europas folk.» I samma häfte av ANF har Julius Mägiste i en uppsats »Fi. Ruotsi, estn. Rootsi m.m. i de finsk-ugriska språken» behandlat spörsmålet om ''rotsi kan ha övergått från germanskt språk till de östersjöfi. språken, vilket han anser har varit möjligt och då under det första årtusendet e.Kr. (s. 207). I samma uppsats (s. 204) åberopas ett föredrag av K.-O. Falk i Filologiska sällskapet i Lund den 1 november 1956 vari visats att ry. Rus' utan svårighet förklaras som ett lån från östersjöfi. ’‘‘rotsi. Med det senare är naturligtvis inte sagt att lånet måste ha ägt rum speciellt från sv. rops-, som Collinder förutsätter utan kan ha skett från något annat germanspråk och från annat ord. När här nu ett nytt försök till lösning av detta Roden-problem skall göras så sker detta från delvis andra utgångspunkter än vad som hittills varit fallet. I stort sett har man sökt förklaringar i den administrativa indelningen, i ledungens konstruktion, i antalet besättningsmän på fartygen och liknande rent numeriska förhållanden. Självfallet har dessa undersökningar varit nyttiga och värdefulla; man kan emellertid endast konstatera att de inte lett till någon entydig förklaring till beteckningen Rod(h)en, och det är ju detta som ytterst åsyftats. Det försök somhär göres tar sin utgångspunkt i litterära och filologiska förhållanden, varav de förstnämnda är relativt lätta att klarlägga, de senare enligt sakens natur av betydligt besvärligare art. Somlitterärt uttryck framträder rop i Snorre Sturlassons Edda (SnE 1926) i form av heiti för sjökungar under formen Roöi (s. 196) samt för is ANF 73 s. 199. Snorri Sturluson Edda utgiven av Finnur Jonsson, Andra upplagan, Köpenhamn 1926 (SnE 1926).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=