Reflexioner kring Rodenproblemet Av Professor Gösta Åqvist Det är nu drygt trettio år sedan Erland Hjärne i tvenne avhandlingar * behandlade det s.k. Roden-problemet. För honom framstod denna beteckning på ett område som i hög grad gåtfull,- inte minst därför att han hyste allvarliga tvivel om att man kunde nöja sig med den dittills vedertagna innebörden av namnet som innebärande en roddverksamhet ’rodden’ eller ’roddens land’.^ Innan Hjärne tog upp detta problem hade man i allmänhet nöjt sig med den innebörd för detta ord som redan av Schlyter hade formulerats i hans Ordbok till Samling af Sweriges Gamla Lagar (SSGL) och som för Rofyer,* m, angav 1 eg. rodd; utfart till sjöss i leding. 2 den till hafvet gränsande delen af landet, som i krigstider skulle utrusta de i leding utgående roddare (hvaraf en del af Upland ännu kallas Roslagen).’ Den diskussion av problemet som sedan dess ägt rumhar huvudsakligen tagit till utgångspunkt den filologiska aspekten och därvid bl.a. kommit att behandla roden och därmed likalydande ordsammansättningar och avledningar ur finsk, estnisk och andra därmed befryndade språks synpunkt. Ett problemför sig är frågan i vad mån det svenska ordet rod och därtill hörande ordgrupper har samband med fin. ruotsi^ fry. rus\ gr. qcöi;, arab. rus. Utgångspunkten har därvid varit V. Thomsen The relations between * Hjärne, Erland Rod och runor. (Kungl. Humanistiska VetenskapsSamfundet i Uppsala, Årsbok 1946, s. 21.) Hjärne, Erland Roden. Upphovet och namnet. Området och jarlen. (Namn och bygd, 35, 1947.) * Hjärne, E., Roden s. 36. ® Hjärne, E., Roden s. 36. * Schlyter, C. J., Ordbok till Samlingen af Sweriges Gamla Lagar, s. 515, s.v. Roper.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=