Stig Jägerskiöld sedan länge ägt och nyttjat fiske, som förts i jordeboken såsom enskilt kronofiske, torde dess rätt därtill respekteras. Man kan härtill foga, att i de många fall då kronan på enskild person —genom skatteköp eller eljest —överfört sitt fiske, domstolarna är mera benägna än eljest att erkänna kronans ursprungliga rätt; man kan kanske härpå överföra hemulsreglerna, så att kronan svarar för sin överlåtelses riktighet. Härtill kommer det av rättspraxis beroende, säregna fallet att kronan genom regalistiska domar under tiden före 1860 vunnit en rätt till fiske, som under de liberala skedena ej skulle ha tillerkänts den. Här är det domen, som ger en rättstitel. Man kan invända, att detta beror av den tillfällighet, att visst anspråk råkat bli prövat vid denna tid. Fiskerätt, som grundats på regalanspråk efter 1766 har underkänts med undantag för ett första avgörande den 20 juli 1842 avseende Torne älv. Majoritetens mening i NJA 1967, s. 521, bygger därför på att kronan redan före 1766 års fiskeristadga hävdat sin rätt till då ifrågavarande laxfiske i Torneälven. Att bevisprövningen härvid erbjuder avsevärda svårigheter är uppenbart. Bedömningen av äldre rättsliga och kamerala termer är härvid särskilt svår, liksom anpassningen av äldre förhållanden till vår tids rättsliga kategorier. Rättsutvecklingen i Finland efter det svenska rikets delning 1809 präglades däremot av den där rådande politiska situationen. Till följd av föreningen med Ryssland var ett konservativt drag dominerande. Regalrätt bevarades. Helgeandsholmsbeslutet 1282 tillädes länge rättslig betydelse.®-"^ 124 Zusammenfassung Das Fischereirecht inSkandinavien Das Fischereirecht hat sich im Laufe der Jahrhunderte immcr wieder im Blickpunkt des Interesses befunden. In neuerer Zeit ist seine Bedeutung eher noch gröBer geworden. Die Entwicklung ist jedoch von mancherlei recht unterschiedlichen Faktoren — sozialen, wirtschaftlichen, technischen und ideologischen — beeinfluBt worden. Urspriinglich bestand allgemeine Fischereifreiheit. ImFriihmittelalter des skandinavischen Nordens wurden allerdings schon Einzelpersonen bestimmte Fischereirechte vorbehalten — als Folge von Okkupation oder Arbeitsleistungen am Fischplatz. Vor allem galt das fiir Fischerei in gewissen Binnengewässern. Solche Fischereirechte konnten ohne Zusammenhang mit Rechten am angrenzenden Uferland entstehen. Sie haben lange Bestand gehabt und wirken auch heute noch nach. Se bl.a. J. G. von Bonsdorff, Kamerallagfarenhet (1833); A. J. Malmgren, Handlingar angående Finlands fiskerier 1—5 (1869—70); Aktstycken . . . betr. Kemi och Ijo kronofisken (1888); P. Brofeldt, Beskrivning över ägande- och nyttjanderätten till fiskeverken och notvarpen i Kumo älv (1938); O. Nordqvist, Handlingar rörande laxfisket i Torneå elf (1895); J. Serlachius, Om Kemi och Ijo laxfisken (1888).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=