Stig Jägerskiöld kunnat få sina anspråk erkända. I NJA 1909, s. 238, blev sålunda ett fiske (ål) vid Lister bestående emot strandägarens krav. Av utredningen i ett år 1832 avdömt mål hade nämligen framgått, att enskilda personer innehaft fisket oklandrat alltsedan år 1748. Svåra tolkningsfrågor rörande den äldre rättens och särskilt fiskebrukets terminologi har — liksom i norsk rättspraxis — kunnat aktualiseras; se t.ex. om innebörden av »hommesätt» NJA 1948, s. 497, rätten grundad å jordrevningsprotokoll vid Lister. Ändrade fångstsätt och fångstmedel har även i svensk praxis ökat svårigheten att i vår tid precisera äldre hävds innebörd. I NJA 1941, s. 1 var fråga om en å urminneshävd (sedan 1746) grundad fiskerätt, avseende ålfiske å grund vid annans strand. Den urminnes rätten avsåg allenast ryssjelängder, medan fiskerättsägaren begärde få fiska med nya bottengarn. Med hävd eller äldre rättstitel har även styrkts ett fiskes existens och exklusiva rätt i förhållande till eljest föreliggande fri fiskerätt. Ålfisken såsom särskilda fastigheter kunde få sträcka sig ut på allmänt vatten, ett arv från dansk tid. Nämnas må, att Högsta domstolen haft att bedöma ett fall av kollision mellan skattelagt ålfiske i Lister, Blekinge, och fiske i öppna havet. Högsta domstolen trädde emellertid här in för principen omfritt fiske i öppna havet, NJA 1882, s. 503. Omvänt har en allmän fiskerätt, i strid mot enskild kunnat styrkas med urminnes hävd. I NJA 1909, s. 90, var fråga därom, huruvida i viss del av Hjälmaren fiske — till följd av gammal gränsbestämning — uteslutande tillkomen sockenallmänning eller i följd av äldre hävd jämväl ett byalag. Högsta domstolens majoritet stannade för att fisket i Hjälmaren på grund av urminnes hävd var fritt. Jfr Ilium, Servitutter, s. 114 ff. Emellertid kan rätten att fiska på grund av urminnes hävd gå förlorad genom innehavarens passivitet, se NJA 1963, s. 1091. Men endast underlåtenhet att viss tid nyttja rätten bryter ej hävden, jfr NJA 1876, s. 126, 1908, s. 128. Jfr C. J. Arnholm, Passivitetsvirkninger; U. Cervin, Om passivitetsverkan. En särställning har frågan omkronans fiskerier intagit. Enligt principen i 1766 års författning skulle kronans positioner i älvarna respekteras; man utgick ifrån att Helgeandsholmsbeslutet var äkta. De kom emellertid i farozonen genom först de fysiokratiska, sedan de liberala åsikter, enligt vilka, som nyss nämndes, den enskilda äganderätten var näringarnas främsta hävstång. Denna faktor är ju för en rättshistoriker väl känd även från fastighetsrätten i övrigt, kanske främst avvittringsväsendet och skogslagstiftningen. Det råder icke något tvivel därom, att dylika tankar påverkat bedömningen i rättspraxis av kronofiskerierna, samtidigt som de administrativt föranlett en viss frivillig avveckling av kronans vunna fiskerättigheter, alltsedan 1823 års riksdag, i synnerhet 120
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=