Gunnar Bramstäng varefter Montesquieu’s flerstädes understrukna inflytande på den politiska och statsvetenskapliga debatten i Sverige under frihetstiden och framöver samt några framträdande huvuddrag i dennes statslära beröras (5). Efter en kort sammanfattning av de sålunda gjorda iakttagelserna och vunna resultaten måste perspektivet med nödvändighet vidgas och fördjupas till att omfatta ett viktigt grunddrag i den gammalgermanska åskådningen samt framför allt kristendomens och den katolska kyrkans betydelse för frihetstankens och därigenom frihetsbegreppets utveckling (6). De engelska independentisternas verksamhet förtjänar, närmast osökt, i sistnämnda sammanhang ett särskilt beaktande (7). Då uppmärksamheten härigenom kommer att fästas vid den anglosaxiska idévärlden och i synnerhet Amerika torde anledning icke saknas att undersöka ytterligare ett allmänt men ingalunda för vår GRF:s tillkomsthistoria helt betydelselöst spörsmål, nämligen förhållandet mellan franska revolutionens rättighetsförklaring 1789 och vissa amerikanska delstaters författningstexter (8), icke minst som det av förarbetena (i vidsträckt bemärkelse) till GRF framgår, att inspiration har hämtats från såväl anglosaxiska som franska källflöden. Slutligen noteras i ett historiskt och internationellt perspektiv den allmänna och av doktrinen ställda frågan, huruvida ursprunget till de olika rättighetsförklaringarnas innehåll kan vara att söka i religionsfriheten eller i det icke minst i den svenska debatten vid tiden före GRF:s tillblivelse accentuerade skyddet mot godtycklig häktning (9). 4 1. Sambandet mellan kropps- och frihetsstraff Holm vill i »det nära historiska sambandet mellan kropps- och frihetsstraffen» se en förklaring till varför Konungen först 1809 förbjöds att fördärva någon till »personlig frihet». Resonemanget är värt att återgivas i sin helhet. »I den äldre germanska rätten var», uttalar Holm, »frihetsstraffet nämligen icke känt annat än som förvandlingsstraff vid underlåtenhet att gälda böter. Vid sidan härav uppstod emellertid så småningom ett särskilt fängelsestraff, företrädesvis i förening med kroppsplikt, särskilt vatten- och brödstraffet. Detta fängelsestraff hade otvivelaktigt karaktären av kroppsstraff med hänsyn till att det väsentliga momentet här var det kroppsliga lidande, som förorsakades genom svälten. I missgärningsbalken av 1734 års lag var av fängelsestraffen ännu fästning på vatten och bröd det vanligaste. Häri får man alltså söka förklaringen till att förbudet att fördärva någon till den personliga friheten först infördes i 1809 års regeringsform.» ~ ^ Holm, tidigare a.a. s. 93; kurs. gjorda här.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=