Stig Jägerskiöld 1766 års författning var, som nyss visats, ett uttryck för tidsbetonade, främst fysiokratiska tankar. Att de kunde föras till seger, var dock en följd av en tillfällig politisk konjunktur. En reaktion mot den jordbruksfavoriserande reformen uteblev icke. Den blev långvarig. I första hand kom reaktionen från de element, som förlorat fördelarna av fri rätt till fiske vid de svenska kusterna. Här bröt sig lokala rättstraditioner mot rikslagstiftning, allmogerätt mot skriven rätt. På ostkusten förde sålunda Gävle fiskarlag en strid för återställandet av de rättsliga förutsättningarna för dess näring, ett friare strömmingsfiske. På västkusten stod 1766 års stadganden i strid mot vad som gällt vid kusterna sedan långliga tider. De rimmade illa med bebyggelseförhållandena, där fiskarebefolkningen i skärgården icke var besutten utan bodde på små, arrenderade tomter i fiskelägen. I de gamla danska och norska landskapen hade fisket i saltsjön alltid varit fritt, åtminstone för ortsborna, i överensstämmelse med den äldre rätt, som Sverige i Roskildefreden 1658 förbundit sig att respektera. Det dröjde ej heller länge förrän Gustaf III tillmötesgick bohuslänningarnas önskemål genomstadgan den 21 juli 1774 omNordsjöfiskerierna, vilken för en tid återställde rättsläget till vad det varit före år 1766. Varje svensk medborgare hade full frihet att bedriva fiske av alla slag i alla rikets skärgårdar ovanför Öresund. överhuvudtaget visade det sig snart att stadgandena i 1766 års fiskeristadga på många håll icke mäktade tränga igenom. Det skulle emellertid dröja mycket länge, innan den äldre rätten åter skulle upptagas i lagtexterna. 98 Den liberala epokens fiskerilagstiftning Fysiokraternas idéer, som spelat en så stor roll i Sverige, blev icke heller så dominerande som under 1700-talets sista årtionden. En reaktion kom nämligen ej blott från olika intressegrupper utan märktes även på det ideologiska planet. Man åberopade en tankegång att fri rätt på alla områden — särskilt jakt och fiske — hörde till den naturliga rättens regler och bäst var förenliga med principerna omfrihet och jämlikhet. Det franska konventet hade under intryck härav år 1793 upphävt enskild rätt till fiske. Motivet var att enskild rätt därtill var av feodal natur. Robespierre hade velat utsträcka samma frihet till jakträtten, men de skadliga verkningarna härav hade redan hunnit visa sig och steget togs aldrig fullt ut. För fiskets del avskaffades redan 1798 det fullständigt fria fiske, som femår tidigare införts. Denna naturrättsliga motvilja mot att låta äganderättskonstruktioner begränsa medborgarens rörelsefrihet präglar även 0rsteds Haandbog. Han
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=