Fiskerätt i Norden 93 tionen vid riksdagen, som förordade Rosirs förslag i ett remissyttrande över stadgeförslaget. Ett namn i lagstiftarnas krets visar påtagligt samband med fysiokraterna. En central roll vid riksdagsbehandlingen 1766 spelade Österbottensprosten Anders Chydenius, till skillnad från Rosir medlem av det åter mäktiga mösspartiet. Särskilt på det ekonomiska området hade Chydenius under 1760-talets riksdagar gjort en uppmärksammad och betydelsefull insats. Chydenius har ock i många andra samband fört de fysiokratiska idéernas talan.” Nu var han medlemav fiskerideputationen. Fiskeristadgan av år 1766 stadgar i första hand, att strandägarna har uteslutande rätt till fiske i sötvatten —sjöar, åar och floder. Av särskilt intresse, såsom belysande ständernas extremt strandägarevänliga inställning, är att det i 1762 års förslag, § 28, intagna medgivandet för envar att fiska med rev och krok i de stora sjöarnas djup, nu fick utgå. Ständernas fiskerideputation hänsköt frågan om rättsenligheten av stadgandet till justitiedeputationen för bedömning av jordäganderättens innebörd, som »så långt sig någonsin göra låter må kunna behörigen iakttagas». Justitiedeputationen ansåg nu, att det föreslagna stadgandet skulle förvandla enskilt vatten till allmänningsvatten, vilket inte var rättsenligt. Fiskerideputationen vidhöll visserligen sin tidigare mening, men ständerna strök det föreslagna stadgandet vid sin behandling av författningen.^® I saltsjön vidgades den enskilda fiskerätten till att omfatta alla vatten inomskärs. Dessa tillhörde dem, som ägde strand och holmar däromkring. Vad uttrycket »inomskärs» betydde, var dock oklart. Snart blev en sådan tolkning stabiliserad, att »inomskärs» kom att avse även vida fjärdar och havsvikar (2: 6). Städernas fiskerskap hade dock ännu vid 1734 års riksdag lyckats försvara sin rätt att draga not i fjärdar, vikar och vid havsstränderna och bemött en vid tillämpning av satsen att den, som äger land även äger strand. Kammarkollegiet hade ännu den 27 okt. 1761 slagit vakt om den gamla principen om fritt strömmingsfiske vid havsstrand, holmar och skär, där vattnet var en »allmänning» (SOU 1945: 19, s. 56). Och KungL Maj:t hade 1763 bekräftat principen (Modée, a.a. 7, s. 5602 f.). Vid öppen havsstrand fick strandägaren nu uteslutande fiskerätt så långt »landgrundet» sträckte sig. Uttrycket var —lika litet som det norska uttrycket »marbakke» eller det danska »Forstrand» —ej närmarepreciserat. Fri fiskerätt återigen medgavs allmänt allenast i öppna havet utanför »landgrundet», samt vid kronoskär, stränder och holmar, som inte hörde Jfr E. Heckscher, Anders Chydenius (Svenskt biografiskt lexikon 8, 1929). Förarbetena till 1766 års stadga I detta hänseende är refererade av Dahlberg, a.a.,, s. 51 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=