Gunnar Bramstång Regeringsformen 6 juni 1809 (i det följande betecknad GRF), som fr.o.m, 1 jan. 1975 ersatts av vår nuvarande regeringsform 28 februari 1974 (i fortsättningen RF), har under sin långa tillvaro givit upphov till åtskilliga rätts- och statsvetenskapliga diskussioner. I all synnerhet torde detta ha varit fallet med GRF §16, som blivit kallad Sveriges Magna Charta. Den följande framställningen avser att belysa en av de många frågeställningar, som stadgandets icke minst för en nutida läsare något dunkla text visat sig kunna aktualisera. I samband med ett ökat intresse för rättssäkerhetsfrågor inom förvaltningsrätten har även spörsmålet om de administrativa frihetsberövandenas förenlighet med förbudet i GRF § 16 för Konungen att »fördärva eller fördärva låta» någon »till personlig frihet utan han lagligen förvunnen och dömd är», tilldragit sig en icke obetydlig uppmärksamhet. I doktrinen har flerstädes hävdats, att enligt grundlagsstadgandets ordalydelse »ett processuellt, närmast straffprocessuellt förfarande» skulle förutsättas för tillåtligheten av ett frihetsberövande.^ Men om denna tolkning är riktig har det ansetts vara svårt att förena stadgandets innebörd med den positiva rätten redan vid tiden för GRF:s tillkomst, »vilken den i förevarande hänseende näppeligen kan hava åsyftat att ändra, och ännu svårare med den positiva rätten sådan den numera är utformad i lagstiftning beträffande olika slags frihetsberövanden».^ Sune Flolm har försökt att överbygga denna förmenta motsättning genom ett antagande, att det i sista hand vore tvångsåtgärdens »sociala syfte», som bleve avgörande för frågan, om ingripande endast finge äga rum under den i § 16 angivna förutsättningen.^ Hilding Eek vill emellertid beteckna denna Holms tolkning av GRF § 16 som en harmonikonstruktion.^ En motsättning mellan GRF § 16 och »den positiva rätten» vid GRF:s tillkomst framträder, heter det, »icke med särskild styrka och grundlagstiftarna torde knappast haft anledning att vid paragrafens utformning uppmärksamma en sådan motsättning, vilken borde föranleda till att ett frihetsberövandes sociala syfte skulle få betydelse för dess tolkning.» ® * Jfr Hilding Eek, Administrativa frihetsberövanden, Uppsala 1943, s. 27. Se vidare Halvar G. F. Sundberg, Om expropriations-, rekvisitions- och förfoganderätt, Förvaltningsrättslig Tidskrift (FT) 1945 s. 323, Israel Myrberg, Om äganderättsskyddet enligt § 16 regeringsformen. Statsvetenskaplig Tidskrift (StvT) 1941 s. 310 f., 319, Nils Herlitz, Svenska statsrättens grunder, Sthlm 1948, s. 301 ff., Robert Malmgren, Halvar G. F. Sundberg och Gustaf Petrén, Sveriges grundlagar, 11 uppl. Sthlm 1971, utg. av Gustaf Petrén och Halvar G. F. Sundberg, s. 25 f. samt Håkan Strömberg, Sveriges författning, 5 uppl., Malmö 1973, s. 65. * Sune Holm, Utredning angående § 16 regeringsformen, SOU 1941:20, Bil. 2, s. 86—113, s. 95. ® A.a. s. 96. ^ Eek, tidigare a.a. s. 29. ^ A.a. s. 39. 2
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=