De medeltida svenska böterna — penningböter eller silverböter Av JUR. OCH FIL. LIC. SiGFRID SjÖBERG Vid studiet av de medeltida bötesstraffen i Sverige möter man enligt vissa författare ett speciellt problemav grundläggande betydelse. I Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid (KLNM)* (1957) har problemet framlagts på följande sätt. Efter påpekande att, med enstaka undantag, böter i landskapslagarna genomgående anges i vikt- (och mynt)-enheterna mark med underavdelningar, och att med undantag av ett ställe i GL, därmed avses mark vägt silver eller mark präglade penningar, anföres: »Då det sällan direkt utsäges ell. klart framgår vilketdera det i särskilda fall gäller och då värdeförhållandet mellan mark silver och mark penningar genomgick upprepade förskjutningar, är det en brydsam uppgift att söka bestämma de olika beloppens reella värden. Förhållandet vållar också stora vanskligheter vid komparativa undersökningar rörande b. icke endast mellan skilda lagar utan stundom även mellan olika delar av samma lag. Dessa problem, som knappast tillräckligt beaktats i den äldre litt., ha i hög grad sysselsatt den nyare sv. forskningen om medeltidslagarnas b.-system.» Betydelsen av problemet understrykes senare ytterligare: »Iakttagelser rörande b.s storlek och fördelning ha spelat en mycket stor roll för det vetenskapliga studiet av medeltidslagarna, t.ex. i fråga om sambandet mellan olika lagar och vid försöken att fastställa ett lagrums ålder, utvecklingsstadiumoch karaktär.» De svårigheter, som här framhållits och som påpekats redan av W. E. WiLDA (1842),“ gälla den rättshistoriska forskningen. Däremot synes man i allmänhet ha förbisett, att en sådan anordning, som antagits, måste ha inneburit svårigheter för landskapslagarnas samtid. Den svårighet för ‘ KLNMBd 2 (1957) s. 521, artikeln »Böter» (författare G. Hasselberg). - W. E. Wilda: Das Strafrecht der Germanen (1842) s. 327.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=