Från PRIVILEGIESYSTEM TILL PATENT 85 ställe. De tekniskt sakkunniga menade, att en ny fristående patentmyndighet direkt lydande under civildepartementet vore att föredra, då den nya lagens bestämmelser gjorde det nödvändigt för vårt lands patentmyndighet att sätta sig i förbindelse med motsvarande myndigheter i utlandet. Några bestämmelser om patentmyndigheten kom på ovan angivna grunder inte att inflyta i lagförslaget. Propositionen lades den 25 januari 1884. De största skillnaderna mellan 1878 års betänkande och propositionen var följande: 1. patenträtt tillkom uppfinnaren och inte den första anmälaren, 2. kemiska alster kunde vara föremål för patent, 3. uppbudssystemet infördes, 4. utövningstvånget utsträcktes från två till tre år, 5. införsel från utlandet av här patenterade varor eller redskap fick ej vidare ske, 6. möjlighet var beredd för anslutning till en blivande internationell patentöverenskommelse, 7. patentlagen var befriad från föreskrifter rörande patentmyndigheten samt 8. möjlighet fanns att få äldre patent gällande efter den nya lagen. Lagutskottet yttrade sig över propositionen med förslag till förordning angående patent den 21 mars 1884, varvid man endast föreslog några smärre ändringar. Den intressantaste ändringen var ett tillägg till 22 §, vilket innebar, att den som gjorde sig skyldig till patentintrång även skulle ersätta all skada. Härvidlag hade man med all sannolikhet tagit intryck av Kommerskollegii utlåtande, i vilket man kunde finna motsvarande förslag. Lagutskottets utlåtande godkändes av riksdagen utan någon diskussion och den nya förordningen angående patent utfärdades den 16 maj 1884 och trädde i kraft den 1 januari 1885. I och med utfärdandet av 1884 års patentförordning inrättades en särskild myndighet, Kungl. Patentbyrån, till en början som ett under Kommerskollegium lydande verk. ite Tyvärr saknas i statsrådsprotokollet från den 25 januari 1884 allt aktmaterial rörande den föreslagna patentförordningen. Trots ivrigt forskande i annat tänkbart arkivmaterial på Riksarkivet har jag icke kunnat återfinna detsamma. Den högsta tekniska sakkunskapen utövades från och med byråns tillkomst av överingenjören och »polarforskaren» S. A. Andrée, vilken visade stort intresse för patentfrågor. Svenska uppfinnareföreningen 1886—1936, s. 19. Ett utslag av Andrées stora intresse för patentfrågor finner man i att han till och med avgav en egen definition på en uppfinning: »En patenterbar uppfinning skall vara ny och verksam samt väsentligen skilja sig från hvad förut är kändt». Han var även 118 119 119
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=