Margret Inger något. De tekniskt sakkunniga pläderade även för treårsfristen under hänvisning till uttalandena i HD. önskemål hade tidigare uttalats av både Styffe och det fjärde nordiska juristmötet i Köpenhamn 1881 om att patenttvister borde handläggas vid en och samma domstol. Departementschefen påpekade härvidlag, att det icke kunde bestridas, att en koncentrering av målen erbjöd den bästa säkerheten för att de behandlades på ett sakriktigt sätt, då dessa mål, som HD även påpekat, var av alldeles speciell art. Dylika mål fordrade tillgång till sakkunniga personer och speciella upplysningar, vilka lätt kunde hämtas från patentmyndigheten. Detta gällde framför allt frågor om patents giltighet. Vad angick intrångsprocesserna borde dessa upptagas vid den domstol, där intrånget blivit begånget vad avsåg bevisning, hörande av vittnen etc. Justitieråden Huss och Lindhagen menade beträffande giltighetsprocesserna, att dessa borde upptagas vid underdomstolen i huvudstaden, där troligtvis även patentverket skulle få sitt säte. Härmed bildades emellertid ingen specialdomstol utan forum i patentmål blev fortfarande allmän domstol med den skillnaden, att laga domstol i patentmål icke var forumdomicilii utan en och samma domstol oberoende av var svaranden hade sitt hemvist. Ett liknande förfarande hade nyligen vidtagits beträffande frågor om inteckning i järnväg. Denna synpunkt omfattades även av de tekniskt sakkunniga. Departementschefen hänvisade vad beträffade frågan om den »yrkesmässiga avsalun» till en diskussion, som förts inom HD. Där menade man, att ordet yrkesmässig kunde ge anledning till missförstånd. Vad man ville uttrycka var ju, att tillverkningen ej fick ske till avsalu. Vidare menade man, att straffbestämmelsen angående försäljning inom riket av patenterad vara eller tillverkning enligt patenterad metod borde utsträckas till att avse även sådan varas införande i Sverige. Justitierådet Lindhagen ansåg det stadgade bötesbeloppet alltför ringa i förhållande till vinsten för lagöverträdaren och förlusten för patenthavaren. De tekniskt sakkunniga anslöt sig till denna åsikt och menade, att bötesbeloppet borde utgöra 20 kronor till 2000 kronor, vilket Infördes i förslagets 22 §. Kvarstår så frågan om patentmyndighetens beskaffenhet. Även beträffande denna fråga hänvisade departementschefen till HD:s utlåtande. Där ifrågasatte man lämpligheten av att reglera rättsförhållanden angående patentväsendet och frågor angående den administrativa myndigheten, vilken skulle handlägga patentärendena, i samma förordning. Patentverket borde vara ett fristående verk, vilket skulle lyda omedelbart under något av departementen. Departementschefen pekade vidare på vikten av att patentmyndigheten erhöll tillgång till teknisk sakkunskap och hänvisade samtidigt till en tillsatt kommitté, som skulle utreda frågan om organisationen av ett ämbetsverk, som skulle träda i Kommerskollegii 84
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=