82 Margret Inger mot allmän säkerhet (jfr 2 § 2 st 1856 års förordning) med den motiveringen, att patentet icke gav patenthavaren någon rätt att utöva uppfinningen utan endast förbjuda andra personer att begagna sig av uppfinningen utan patenthavarens tillstånd. Av denna anledning borde även bestämmelsen om förbud mot patent på uppfinning, vars utövning stred mot lag eller goda seder utgå ur förslaget. Patentmyndigheten hade inte till uppgift att vara någon sededomare. Beträffande livs- och läkemedlen och de »kemiska alstren» menade man, att genom patent på en uppfinning blev tillgången för allmänheten till uppfinningen i fråga eller till den patenterade tillverkningsmetoden inte sämre än innan uppfinningen gjordes, varför det inte före uppfinningen fanns någon allmänhetens rätt, som genom patentet inskränktes. Något undantag för livs- och läkemedel och »kemiska alster» fanns såvitt man kunde finna inte, varför även denna passus borde utgå ur förslaget. Man hänvisade till statens möjlighet att inlösa vilket patent som helst och påpekade, att detta var ytterligare ett skäl att ta bort denna inskränkning. Bestämmelsen om nyhetsrekvisitet var även det föremål för diskussion, varvid departementschefen främst intresserade sig för de utländska uppfinningarna och problemet med offentliggörandet. Man ansåg i enlighet med vad flertalet tidigare debattörer uttalat i frågan, att det var obilligt att anse nyhetsrekvisitet kränkt vid ansökan om patent i Sverige, om sökanden vid erhållande av patent utrikes, varit tvingad att där offentliggöra uppfinningen. Denna bestämmelse var emellertid för vid såtillvida att det inte fanns någon tidsbegränsning mellan offentliggörandet i utlandet och patentansökan i Sverige, varför departementschefen nu föreslog, att utländsk patentsökande skulle erhålla patent i Sverige endast om han ansökte inom sex månader efter offentliggörandet. Även uppfinningar, som visades på internationella utställningar skulle erhålla detta skydd. Dessa bestämmelser fanns såväl i Pariskonventionen som i flertalet andra länders patentlagar. Genom att redan nu inta denna bestämmelse i lagen möjliggjorde man på så sätt en anslutning till den internationella patentunionen från svensk sida. De sakkunniga påkallade även behovet av skydd för de uppfinningar, som för sitt fulländande krävde ett öppet experimenterande, t.ex. lantbruksmaskiner, men denna synpunkt beaktades ej. Om patentmyndigheten fann, att uppfinningen icke var ny skulle ansökan avslås. Departementschefen berörde även frågan om förprövnings-, anmälningsoch uppbudssystemet. Han konstaterade därvid, att förprövningssystemet var det system som hade de flesta både materiella och formella fördelarna men tilläde, att det dock inte var lämpligt att införa ett dylikt system Jfr art. 4 och 11 i nämnda konvention.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=