Från privilegiesystem till patent infordra Högsta domstolens yttrande över utlåtandet ifråga, vilket yttrande avgavs den 12 oktober 1881. Därefter utarbetades ett förslag till förnyad förordning angående patent inom civildepartementet. Detta förslag granskades i sin tur av tillkallade sakkunniga.^*^ Deras utlåtande avgavs 1883 och detta föranledde en ytterligare omarbetning av förslaget. Ärendet föredrogs i statsrådet den 25 januari 1884, varvid departementschefen bland annat anförde, att patentkongressen i Wien på ett positivt sätt visat patentinstitutets stora betydelse, att ett reformarbete påbörjats i många länder för att få en modern patentlag, att man i Tyskland fått en för hela riket gällande patentlag den 25 maj 1877, vilken visat sig lämplig att i mycket tjäna som förebild vid andra länders lagstiftningsarbete samt att de internationella kongresserna från Wienkongressen 1873 till kongressen i Paris 1883 starkt bidragit till patentinstitutets internationalisering. Därefter redogjorde departementschefen för de ändringar, somgjorts i förhållande till 1878 års betänkande. Beträffande det av Slöjdföreningen, Kommerskollegium och de sakkunniga föreslagna tillägget till 1 § i 1878 års betänkande att även förbättringar av redan patenterade föremål skulle kunna patenteras, menade departementschefen, att detta tillägg var onödigt och hänvisade till den motivering de kommitterade anfört. Något sådant tillägg fanns för övrigt inte heller i andra länders lagstiftning. De sakkunniga hade som skäl för sin uppfattning härvidlag påpekat, att just bestämmelsen om förbättringspatent vid patenttvister ofta tolkades på ett oriktigt sätt. Skydd skulle tillkomma uppfinnaren eller dennes rätsinnehavare, varvid patentsökandens nationalitet icke skulle vara något hinder för meddelandet av patent. Departementschefen menade, att detta var i överensstämmelse med patenträttens grunder och hänvisade även till att samtliga myndigheter uttalat sig i denna riktning. Bestämmelsen om de »kemiska alstern» i 2 § i 1878 års betänkande ansåg man inom departementet mindre lämplig och menade, att denna bestämmelse borde utgå under bland annat hänvisning till den nya engelska patentlagen av år 1883, där någon dylik bestämmelse inte fanns. Flertalet ledamöter i HD ville helt avskaffa denna paragraf på följande grunder: de kommitterade hade vid avgivande av sitt förslag underlåtit att uppta ett förbud mot patent på uppfinning, vars utövning skulle strida 81 Denna granskningskommitté bestod av: C. A. Ångström, f.d. professor vid Tekniska högskolan, E. Fränekel, maskindirektör, disponent för AB Atlas, J. H. G. Fredholm, civilingenjör, W. Hoffstedt, lektor vid Tekniska högskolan, G. de Laval, f. d. civilingenjör, E. H. Bruhn, patentagent samt O. B. Fahnehjelm, ingenjör. Som synes bestod denna »kommitté» till mer än hälften av de personer, som livligt deltagit i diskussionerna om patentfrågan i de tekniska tidskrifterna. KB, Stockholm, J. Fl. G. Fredholms papper, D 1112: 20.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=