80 Margret Inger Även beträffande den patentprövande myndighetens beskaffenhet uppstod diskussion inomkollegiet. Man framhöll lämpligheten och nödvändigheten av att en särskild avdelning bestående av ett flertal tekniskt sakkunniga personer och någon ledamot av kollegiet inrättades, vilken skulle handha patentärendena. Denna avdelning skulle vara knuten till Kommerskollegium och borde benämnas Patentbyrån. Den skulle icke blott granska patentansökningarna utan även underskriva de utfärdade patentbreven. Som skäl för denna synpunkt angav man, att, då patentärendena till största delen bestod av tekniska frågor, det var obehövligt att ärendet ytterligare behandlades i kollegiet. Om man däremot inte kunde komma överens, skulle ärendet prövas av Kommerskollegium, innan patentbrev utfärdades. Patentbreven skulle i sådana fall först underskrivas av Kungl. Maj:t och Kommerskollegium och därefter undertecknas av Patentbyrån; detta för att tillkännage, att Kommerskollegium deltagit i beslutet. Dessutom borde avdelningen föra patentregistret. I detta avseende skilde sig Kommerskollegii åsikter från Wenströms, vilken menade, att bestämmelser omden patentbehandlande avdelningen borde tas upp i en särskild instruktion, och från Slöjdföreningens som tyckte, att det förelåg behov för patentmyndigheten att vid vissa tillfällen kunna inkalla andra sakkunniga personer än de, somvar knutna till myndigheten. Av intresse att notera är, att man inom Kommerskollegium icke var enig om patentmyndighetens utseende och funktion utan en skiljaktig mening avgavs av kommerserådet Stenberg, till vilken sekreteraren Hegardt anslöt sig. Stenberg framhöll, att det vid patentärendenas behandling behövdes såväl författningskunskap och ämbetsmannaförfarenhet som tekniska insikter. Därför skulle tekniskt sakkunniga personer ingå i myndigheten, men dessa personer skulle endast sysselsätta sig med den rent tekniska delen av ärendenas behandling. Om Kommerskollegii förslag gick igenom kunde man råka i den situationen, att kollegiets ledamot eller ledamöter deltog i beslut av teknisk natur och att teknikerna deltog i de administrativa besluten. Eftersom de tekniska ledamöterna var i majoritet, resulterade detta i att det var endast dessa personer, som styrde och ställde. De tekniskt sakkunniga borde bestämmas till åtminstone tre, vilka hade till uppgift att bedöma inkomna beskrivningar, verkställa offentliggörandet av uppfinningen i tryck samt komplettera eventuellt bristfälliga beskrivningar. Efter denna granskning skulle ett yttrande överlämnas till Kommerskollegium, vilket därefter utfärdade patentbrev. Namnet på den patentbeviljande myndigheten borde vara Patentkontor eller Patentbyrå, vilken skulle bestå av de tekniskt sakkunniga samt den tjänsteman, som föredrog ärendena i Kommerskollegium. Kommerskollegii utlåtande, som avgavs till Kungl. Maj:t den 18 juni 1880, diskuterades i statsrådet den 23 juni 1880, varvid man beslöt att
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=