Från privilegiesystem till patent fades vederbörande med böter. Vad alla tycktes reagera mot var ordet yrkesmässig. Man konstaterade, att de kommitterade hämtat bestämmelsen från den tyska patentlagen.Kommerskollegium förordade, att ordet yrkesmässig borde utgå ur lagstiftningen och anförde som skäl för sin uppfattning de åsikter Slöjdföreningen hade uttalat. Där menade man nämligen, att det skydd en patentlag skulle kunna bereda patenthavaren måste vara verkligt och icke blott skenbart. Genom att inskjuta ordet yrkesmässig hade ett stort steg tagits för att beröva patenträtten dess värde. Man kunde såsom privatperson helt straffritt begagna sig av uppfinningen, man kunde förse sina vänner med den, om man inte tog betalt. Det hade till och med hänt, att betalning uttogs en eller ett par gånger utan att det kunnat bevisas, att uppfinningen använts yrkesmässigt. Vad beträffade vissa slag av uppfinningar kunde det gå så långt, att tillverkning för privat bruk täckte hela behovet av uppfinningen och man kunde då fråga sig vad som återstod av patenträtten. Även Wenström hade i sitt förslag uteslutit ordet yrkesmässig. Sanktionen för patentintrång var böter (fr.o.m. tjugo t.o.m. ettusen kronor) enligt 20 § 2 st i 1878 års betänkande. Kommerskollegium hemställde, att till paragrafen skulle göras ett tillägg med det innehållet, att den, som gjort sig skyldig till intrång även skulle ersätta patenthavaren för liden skada (jfr 13 § i 1856 års förordning). Även i detta fall hade man tydligen tagit intryck av Slöjdföreningen, som väl motiverat sin ståndpunkt. I det förslag, som Slöjdföreningen avgivit 1877, hade man förordat, att intrångsprocesser skulle prövas av en särskild nämnd, som skulle fastställa, dels om intrång ägt rum och dels skadeståndets storlek. Då någon motsvarande bestämmelse icke fanns i 1878 års betänkande, vågade man inte komma med ett sådant förslag ytterligare en gång, utan man framhöll vikten av att på ett bättre sätt än nu var föreslaget bereda en förfördelad patenthavare ersättning av patentbrytaren. Slöjdföreningen menade, att någon objektiv bevisning icke kunde förebringas om den lidna skadans storlek, varför domstolarnas beslut torde bli »att, enär käranden ej kunnat styrka skadans belopp, någon ersättning ej kan honom tilläggas». Då man icke var benägen att använda nämnd, var enda lösningen på problemet ifråga, att i enlighet med tysk lagstiftning stadga, att domstolen skulle avgöra om skada skett och till vilket belopp skadan uppgått under uppskattning av alla omständigheter efter sin fria övertygelse.^^^ 1** I den tyska lagen kan man läsa i 4 §: »Das Patent hat die Wirkung, dass niemand befugt ist, ohne Erlaubnis der Patentinhabers den Gegenstand der Erfindung gewerbmässig herzustellen, in Verkehr zu bringen oder feilzuhalten». Motsvarande bestämmelse i den tyska lagen, 39 §: »Dariiber, ob ein Schaden entstanden 1st und wie hoch sich derselbe beläuft, entscheidet das Gericht unter Wiirdigung aller Umstände nach freier Ueberzeugung». 79
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=