Margret Inger 78 finnaren hade möjlighet att överlåta sin rätt, varför det ej fanns skäl att göra någon ändring i gällande bestämmelser. Kommerskollegium hade även erinringar mot bestämmelserna angående utövningstvång. Enligt gällande patentförordning skulle patenthavaren styrka, att han inom två år från patentbrevets utfärdande var i full utövning av den patenterade uppfinningen. Kollegiet hade möjlighet att inskränka tiden till ett år eller utsträcka den till högst fyra år. Det ålåg sedan patenthavaren att varje år under patenttiden styrka, att uppfinningen fortfarande utövades. Enligt 1878 års betänkande hade patenthavaren endast anmälningsplikt beträffande om och i vilket omfång han utövade den patenterade uppfinningen. Kommerskollegium menade nu, att styrkande vore att föredra framför anmälan, då man ansåg att en anmälan egentligen icke kunde utgöra något »laga bevis». Dessutom var bestämmelsen »i vilket omfång» oklar, vilket kunde förorsaka en samvetsgrann patenthavare mycket besvär. Utövningstvånget aktualiserades egentligen endast om någon annan person påtalade underlåten utövning vid domstol enligt 18 § i 1878 års betänkande, och detta, påstod Kommerskollegium, som även åberopade sig på Styffes särskilda mening, var väl egentligen inte vad lagstiftaren hade menat. Medgivandet att under viss tid nedlägga utövningen ansåg man vara obehövligt. Huvudsaken var, att uppfinningen utövades under varje år sedan utövningen enligt bestämmelsen skolat påbörjas i behövligt omfång. Rätten att få uppskov med utövningen om man kunde visa giltig anledning till uppskovet skulle avskaffas. Om denna rätt fanns kvar, kunde problem uppstå. Många olika anledningar skulle säkerligen åberopas såsom skäl för bristande utövning, exempelvis bristande tillgång till kapital. Kommerskollegium befarade att domstolarna skulle få svårigheter vid avgörandet av vilken eller vilka av anledningarna, som borde anses giltiga eller icke. Patentmyndigheten kunde däremot liksom tidigare i samband med ansökan om patent utsträcka tiden för utövningen till högst fyra år, varvid hänsyn skulle tas till uppfinningens beskaffenhet och omfattning. Beträffande utövningens omfattning hänvisade man till Styffes uttalande. Full utövning skulle jämställas med att utövningen skulle vara yrkesmässig. Kollegiet hemställde, att bestämmelserna skulle omredigeras i enlighet med vad som blivit anfört. I det Wenströmska förslaget fanns överhuvud ingen bestämmelse om utövningstvång. Han avfärdade dylika bestämmelser såsom obehövliga. 20 § i betänkandet var också den föremål för diskussion både hos Kommerskollegium och i Slöjdföreningen. I nämnda paragraf stadgades förbud för annan att utan patenthavarens medgivande yrkesmässigt tillverka eller saluföra varor eller använda tillverkningssätt, för vilka man erhållit patent. Om någon veterligen bröt mot denna bestämmelse, straf-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=