Från privilegiesystem till patent 77 stor betydelse för flera industrigrenar. Han tog som exempel metalllegeringar och påvisade, att dessa gjort sig väl förtjänta av patentskydd på grund av de stora besparingar man kunnat göra inom industrin vid den praktiska användningen av dem och uttalade farhågor för den skada industrin kunde tillskyndas, om dessa uppfinningar hemlighölls. Något missbruk vad avsåg beviljandet av patent borde icke uppstå om bestämmelsen utgick ur lagen, då »spärren» för antalet beviljade patent låg i att nyhetsrekvisitet var uppfyllt. Kommerskollegium stannade för Lagerhjelms ståndpunkt och förordade, att bestämmelsen om de »kemiska alstren» borde utgå. Nyhetskravet var kränkt, om uppfinningen offentliggjorts, innan ansökningshandlingarna ingivits till patentmyndigheten. Att detta nyhetsrekvisit skulle finnas kvar var man tämligen överens om men Slöjdföreningen krävde här ett tillägg i huvudsak i överensstämmelse med 5 § i 1856 års förordning, vilket Kommerskollegium ansåg berättigat. Man menade nämligen, att en person inte skulle mista rätten att erhålla patent i Sverige, om han redan tidigare erhållit patent i utlandet och då varit tvungen att offentliggöra uppfinningen där. Då man bundit sig för denna synpunkt aktualiserades ett annat problem, nämligen tidpunkten för patentets giltighet i Sverige. För tydlighetens skull krävde här Kommerskollegium dels ändring i 5 § av gällande patentförordning och dels i 9 § av 1878 års betänkande. Enligt nämnda bestämmelser fick patent icke beviljas i Sverige för längre tid än ett i utlandet beviljat patent var gällande. Problem uppstod bland annat, då patent var beviljat i flera andra länder och av den anledningen var gällande under olika lång tid. Ett eller flera patent kunde även förfalla av olika orsaker före den fastställda patenttidens utgång. Det skulle då vara meningslöst att föreskriva, att vid beviljandet av patent i Sverige hänsyn skulle tagas till återstoden av patenttiden i utlandet. Man kunde, om man skulle tillämpa gällande bestämmelser strikt få räkna patenttid i månader och till och med i dagar istället för i hela år. Kommerskollegium menade, att man borde bestämma sig för att räkna tidpunkten för beviljande av patent med utgångspunkt från den tid, då patent på uppfinningen först meddelades i utlandet och krävde en ändring i enlighet härmed. Enighet tycktes även råda om att uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare skulle erhålla skydd. Med uppfinnare menades en viss namngiven person eller vissa namngivna personer och icke såsom Slöjdföreningen tycktes mena, samhälle, bolag, då detta icke bestod av särskilt namngivna personer, som förklarat sig tillsammans ha gjort uppfinningen, eller sällskap. Kommerskollegium framhöll härvid, att något hinder icke förelåg för dylika sammanslutningar att erhålla patent, då nämligen upp-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=