Margret Inger 64 kommitté år 1869, vilken fick till uppdrag att granska och yttra sig över 1856 års patentförordning. Sommaren 1870 hade denna kommitté fullgjort sitt uppdrag och förslaget överlämnades till Slöjdföreningen för prövning, där det låg i tre år. Under tiden hade man dels i Tyskland uttalat sig negativt angående patentlagstiftningen och dels hållit patentkongress i Wien 1873, varför Slöjdföreningen tillsatte ytterligare en kommitté, som skulle utarbeta ett nytt förslag, denna gång med hänsyn tagen till förhållandena i utlandet. Detta kommittéförslag publicerades och föredrogs i Slöjdföreningen 1877. Utlåtandet översändes sedan till den av Kungl. Maj:t 1877 tillsatta kommittén, för att denna kommitté skulle beakta förslaget i fråga, innan den avgav sitt utlåtande.®^ Anmärkningsvärt är att notera, att Svenska Slöjdföreningen, som uppenbart hade större intresse av mönster och modeller blev remissinstans för patentlagstiftningen år 1880. Den sist tillsatta kommittén hade tagit del av förhandlingarna från patentkongressen i Wien och i dess anda uttalat sin tilltro till institutets fortbestånd, eftersom patentinstitutet icke kunde betraktas som en inskränkning i näringsfriheten. Man påstod sig även ha tillräckligt stöd i Sverige för detta påstående. Skyddet skulle innefatta dels säkerhet för patentinnehavaren att icke någon annan skulle kunna få patent på samma uppfinning och dels ett medel för patentinnehavaren att hindra varje intrång i patenträtten och, om sådant intrång redan skett, erhålla full gottgörelse för liden skada. Beträffande de olika »prövningssystemen» stannade man för det i Sverige tidigare gällande anmälningssystemet dock med den förändringen att större säkerhet lämnades uppfinnaren än vad nu var fallet. Man påtalade bristerna i anmälningssystemet och framhöll i första hand, att det var domstolen och icke den patentbeviljande myndigheten, som skulle beakta om uppfinningen var ny eller icke. Man riskerade under dylika förhållanden en flod av patenttvister men systemet hade den fördelen, att det var föga kostsamt. Som motpoler fanns förprövningssystemet och uppbudssystemet. Dessa system var betydligt kostsammare, då den patentbeviljande myndigheten måste ha tillgång till sakkunskap, vilken åsikt även teknikerna framfört. Man kan emellertid konstatera vid jämförelse med 1878 års betänkande, att Slöjdföreningens förslag till stor del lämnades utan beaktande. Sammanfattningsvis kan man konstatera, att teknikerna var överens om bristerna i 1856 års patentförordning och man framhöll väsentligheten av att få till stånd en förändrad och förbättrad patentlagstiftning, vilken såvitt möjligt skulle anpassas till internationella förhållanden. Man pekade på amerikansk lagstiftning som mönsterbildande men diskuterade även förhållandena i Frankrike och England. »Juristväldet» skulle motarbetas. Svenska Slöjdföreningens förhandlingar, protokoll 4/6 1877, 7 §, Svenska Slöjdföreningens arkiv, Stockholm. 84
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=