Från privilegiesystem till patent 59 rätt, varför systemet med endast inregistrering var att föredra. Fränekel anslöt sig däremot till förprövningssystemet på det villkoret att patenten endast skulle underkastas en sådan granskning, som var nödvändig för utrönande om patent skulle meddelas eller ej, och, om svaret blev positivt, tiden skulle vara lika lång för alla patent. Ångström pekade på förhållandena i Amerika och ansåg, att detta land skulle »stå modell» för andra länder. Han framhöll vidare, att endast uppfinnaren skulle åtnjuta patentskydd, att uppfinningen skulle vara ny samt att tiden för alla patent skulle vara lika lång.®- Kungl. Maj:t tillsatte 1877 en kommitté, som fick till uppgift att utreda patentfrågan. Denna kommitté avgav 1878 ett betänkande, vilket diskuterades i Ingeniörsföreningen 1879, varvid man framhöll nödvändigheten av klara och tydliga bestämmelser i lagstiftningen. Man pekade även på vikten av att en patentbyrå borde inrättas, sorterande under civildepartementet, vilken skulle handlägga patentärendena. Därefter föreslogs vissa ändringar i 1878 års betänkande i stort sett i enlighet med tidigare framförda åsikter och ett av Ingeniörsföreningen utarbetat fullständigt lagförslag framlades.®® Fränekel framhöll, att det framlagda lagförslaget skulle bedömas på basis av Wienkongressens beslut.®'^ År 1883 redogjordes även för innehållet i den nya engelska patentlagen, som skulle träda i kraft 1/1 1884 och man påpekade stillsamt, att redogörelsen ifråga även skulle vara av intresse för Sveriges del vid utarbetandet av ny patentlagstiftning.®^ Den 3 mars 1884 hölls ett extra sammanträde i Ingeniörsföreningen för att diskutera innehållet i den i januari månad samma år lagda propositionen. Av intresse är här att notera, att man till sammanträdet ifråga inbjudit ledamöter i lagutskottet och riksdagen samt en mängd andra personer, vilka hade intresse av patentfrågor.®® Ibid. 1878, s. 160 ff. Teknikerna enade sig så småningom om förprövningssystemet. Carlsund ändrade tydligen uppfattning i denna fråga. Detta förslag var utarbetat av kapten O. E. Carlsund, direktör E. Fränekel, kapten L. M. Nordenfelt samt professorerna O. Torell och C. A. Ångström. Ibid. 1879, s. 103 ff. Förslaget diskuterades även vid ett senare sammanträde, varvid Ängström framhöll vikten av att patentskydd endast skulle tillkomma uppfinnaren. Den svenska patentlagen skulle i möjligaste mån anpassas till internationell lagstiftning och till nordisk lagstiftning; dock icke i vad avsåg patenttiden, där en tidsperiod av 15 år var att rekommendera (eller 17 år d.v.s. 15 år efter det att patentet enligt lag var »utövningspliktigt»). Ibid. 1879, s. 295 ff. Fränekel menade, att den av Kungl. Maj:t tillsatta kommittén i huvudsak använt de av Wienkongressen uppställda principerna vad beträffar patentlagstiftningen för ögonen, men att man på vissa punkter gjort avvikelser. Ingeniörsföreningen skulle nu värna så mycket som möjligt om att man skulle närma sig den internationella lagstiftningen, som sannolikt snart skulle komma till stånd. ®® Ingeniörsföreningens förhandlingar, 1883, s. 71 f. «® Ibid. 1884, s. 52 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=