58 Margret Inger våld att efter dessa års förlopp beröfva uppfinnaren hans så kallade egendom.» Patenträtten kunde endast försvaras såsom en belöning för uppfinnaren, ifall uppfinningen var av värde, eller såsom ersättning för att uppfinningen offentliggjordes. Patent borde meddelas restriktivt och endast avse nya uppfinningar och nya metoder. Ångström ansåg däremot i motsats till Styffe, att patenträtten icke blott var nyttig utan även nödvändig för befordran av ett lands industriella utveckling. Beträffande Styffes åsikt att det var våld att efter vissa år beröva uppfinnaren hans egendom, menade Ångström, att sådant våld även förekom i avseende på annan enskild egendom, nämligen inom expropriationsrätten. Detta fick man emellertid finna sig i om det var för det allmännas bästa. Ångström framhöll beträffande Styffes uttalande, att det icke kunde anses bevisat, att patenträtt i allmänhet medförde olägenheter, utan endast att en olämplig patentlagstiftning kunde vara till skada både för uppfinnare och industriidkare. För att råda bot på nuvarande missförhållande förordade Ångströmtillsättandet av en kommitté, bestående av fem personer, vilka skulle göra upp förslag till patentlag och utreda önskvärdheten av internationell lagstiftning.^® År 1874 fortsatte man diskussionen om nödvändigheten av en internationell lagstiftning på området. I föreningen hade man beträffande denna fråga olika åsikter. Fränekel framförde bland annat den åsikten, varvid han fick medhåll av Ångström, att »om derföre Herrar teknici förenade sig uti ett uttalande av hvad som de anse behöfligt för patents uttagande, för patentskyddets bevarande, i afseende å tiden för patents bestånd, m.m., så skulle nog Herrar jurister ställa så till, att en patentlag kunde blifva så godt som internationel, ehuru i vissa afseende afpassad efter olika förhållanden inom de olika länderna». Man enade sig så småningom, att det enda som Ingeniörsföreningen kunde göra, var att inkomma med förslag om ändring i den nu gällande patentförordningen, vilken enligt allas åsikt var undermålig, och i övrigt se tiden an beträffande en internationell lagstiftning. Professor Torell ansåg i likhet med Ångström, att det lämpligaste sättet att revidera gällande patentlagstiftning var att utse en kommitté bestående av sakkunniga personer, vilka skulle utreda patentfrågan.®^ År 1878 diskuterade man i Ingeniörsföreningen önskvärdheten av ett förprövningssystem enligt amerikansk modell eller ett anmälningssystem enligt det franska mönstret i en kommande svensk patentlag. Kapten Carlsund vände sig mot gransknlngssystemet med den motiveringen, att äganderätten skulle garanteras var och en som gjorde samhället en tjänst. En granskningskommitté skulle godtyckligt kunna avskära denna ägandeIbid. 1873, s. 166 ff. Ibid. 1874, s. 53 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=