Från privilegiesystem till patent rättigheter i landet i fråga.®® Oklarheter fanns också i bestämmelsen i 10 § 2 mom 1856 års förordning avseende uttrycket »vara i full utövning Räckte det med att man tillverkade ett patenterat föremål utomlands och endast saluförde det eller begagnade det här i landet? Något entydigt svar fanns ej att få i lagen. Förmodligen borde det vara så, att tillverkningen måste äga rum i landet. Kritik kunde även framföras mot att tiden för patentet skulle fastställas i förhållande till uppfinningens beskaffenhet och vikt. Hur skulle man med sken av någon rättvisa kunna bestämma tiden för giltigheten av ett patent olika mot den för ett annat? I utlandet gick man tillväga på två sätt dels det franska systemet, där endast en inregistrering av uppfinningen ägde rum, varefter patent meddelades under en bestämd och för alla lika lång tid och dels det amerikanska systemet, enligt vilket man företog en noggrann granskning och ett fullständigt bedömande av uppfinningens beskaffenhet, varefter patentet meddelades under ett bestämt antal år. Ångström framhöll patentlagarnas betydelse för den industriella utvecklingen i ett land och uttalade sin sympati för ett befintligt uppfinningsskydd, vilket skulle belöna uppfinnaren för nedlagd möda. Under förutsättning att uppfinningen hade något praktiskt värde, skulle den industriella verksamheten höjas i landet.®® 1873 diskuterade man i Ingeniörsföreningen patentkongressens i Wien tre resolutioner och frågade sig därvid, om en patentlagstiftning var nödvändig, och, om så var fallet, vilka fördelar en internationell sådan skulle medföra. Direktör Fränekel, Sveriges representant vid patentkongressen i Wien, menade, att även om detta i sig själv torde vara en lagstiftningsfråga, borde den likväl först behandlas av ingenjörer och »teknici», vilka skulle bestämma grunderna för lagstiftarna. Fränekel ansåg uppfinningsskydd vara gagneligt för samhället och att uppfinnaren skulle ha ersättning för nedlagt arbete. Om inte uppfinnaren erhöll någon ekonomisk vinst, skulle detta leda till att han hemlighöll sin uppfinning, överdirektören Styffe menade däremot, att patenträtten restriktivt tilllämpad var nyttig, men som det nu förhöll sig i Sverige ansåg han den vara ett ingrepp i andras rätt att fritt arbeta inom teknikens område. Om någon fått patent på en uppfinning, var alla andra förhindrade att använda sig av denna, om de icke kunde erhålla patenthavarens tillstånd. »Man säger, att en uppfinning är uppfinnarens enskilda egendom och bör, liksom all annan enskild egendom, ensamt af egaren, eller blott med hans tillstånd, få begagnas. Denna jemförelse är dock icke exakt, och icke något lands lagstiftning sätter i sjelfva verket uppfinnarerätten i full likhet med eganderätten till enskild egendom; ty i sådant fall borde ju patenträtten icke inskränkas till vissa år, stundom blott 3 å 4, och det vore ju då ett Ingenlörsföreningens förhandlingar för 1867, s. 142. Ibid. s. 40 ff. 57 ».
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=