Margret Inger 56 Man måste garantera producenten lön för mödan. Originalproducenternas förmögenhetsintressen skulle sålunda förlänas ett speciellt skydd och detta skydd kunde lämpligen inordnas i det juridiska systemet såsom en särskild kategori bland förmögenhetsrätterna. Då uppfinningarna kunde frambringas av flera personer, kunde de i regel icke undanhållas allmänheten under en längre tid, varför de borde åtnjuta en kortare skyddstid. Patentinstitutet karakteriserades ofta såsom ett monopol, men det fanns vissa skillnader mellan monopol och patent. Monopolet gavs till innehavaren relativt godtyckligt. Denne hade icke något självförvärvat anspråk till föremålet för monopol. De monopol, som förlänades vid tiden för Langs utgivning av arbetet om patenträtten (tobaks-, salt- och brännvinsmonopol) var icke föremål för en subjektiv rättighet, utan de beviljades endast på grund av statsintressen. Genom upphovsmannarätten ville man däremot skydda individens rätt till lön för mödan. Patentet var endast en administrativ akt, vilken skulle definiera uppfinnarrättens föremål. Uppfinnarrätten uppstod genom själva originalproduktionen i kraft av den av lagen uttalade rättssatsen.^® Den tekniska sakkunskapen diskuterar patentfrågan Patentfrågan kom att gå hand i hand med den tekniska utvecklingen. Uppfinnare och tekniker gjorde anspråk på att erhålla skydd för sina uppfinningar. Frågan diskuterades i vad avser den tekniska sidan främst i två skriftserier, dels i Ingeniörsföreningens förhandlingar och dels i Teknisk tidskrift. Den senare var tidigare privatägd, men blev efter Tekniska högskolans tillkomst 1877 dess språkrör.®^ Ansvarig utgivare för Ingeniörsföreningens förhandlingar var professorn vid Teknologiska institutet C. A. Ångström, vilken aktivt deltog i debatten om patentfrågan. Redan år 1867 framhöll Ångström vissa brister i 1856 års förordning. Han framhöll det riktiga i att endast uppfinnaren skulle vara berättigad att erhålla patent men påpekade samtidigt det oriktiga i att utlänningar kunde erhålla större rättigheter i Sverige än svenskar kunde erhålla på åtskilliga platser utomlands. Man borde, menade han, endast erbjuda utlänningar patentskydd i Sverige, om svenska uppfinnare erhöll motsvarande förmåner i utlandet. Han hänvisade därvid till förhållandena i Amerika, där man uttog en extra stor avgift för patentsökande utlänningar, om inte amerikanska medborgare erhöll samma Ibid. s. 73 ff. För värdefulla råd och givande diskussioner angående den tekniska sidan av patenträttens utveckling tackar jag professor Nils Runeby, Uppsala.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=