Från privilegiesystem till patent 55 arbetsprodukt, som blivit resultatet av själva uppfinningen, fanns den sak icke kvar, somvar föremål för en sakrätt. De företrädare, som inplacerade immaterialrätten inom personrätten framhöll det subjektiva draget. Man skulle exempelvis skilja mellan verkets »innersta kärna» d.v.s. personen bakom verket och dess praktiska sida, vilken vore förmögenhetsvärdet, varvid det förstnämnda var av primär betydelse. Detta påstående föll emellertid på svårigheten att ange i vilken rätt man ansåg, att personen icke var den innersta kärnan. Man skulle däremot kunna låta resonemanget om en personlig rätt bestå, så länge verksamheten endast var ett inre tankearbete. Om resultatet av tankearbetet en gång tagit formen i ett visst alster, var denna produkt fortfarande ett rättsobjekt, även om personen avled. För förmögenhetsrättslig beskaffenhet talade sålunda, att rättsobjektet för upphovsmannen representerade ett ekonomiskt intresse, ett penningvärde, vilket han genom dess reproduktion sökte tillgodogöra sig. Wieselgren slutade sin uppsats med ett påpekande av nödvändigheten av en internationell lagstiftning på grund av den immateriella äganderättens karaktär. Det finns skäl att i detta sammanhang även observera den finländske vetenskapsmannen J. N. Langs avhandling »Om grunderna för uppfinnareskydd genom lag», vilken utkom i Helsingfors 1880. Lang menade, att all produktion kunde indelas i originalproduktion och reproduktion. Originalproduktionen var till sin natur huvudsakligen en andlig verksamhet, varav resultatet var ett immateriellt värde, medan reproduktionen endast mångfaldigande vad originalproduktionen presterat. Då skyddet för dessa industriella alster var en relativt ny skapelse, hade man beträffande dess inplacering i det rättsliga systemet icke kunnat komma överens. Det fanns till exempel de som ansåg upphovsmannarätten vara en äganderätt eller en fordringsrätt eller en personlig rätt.^® Lang å sin sida hävdade emellertid, att upphovsmannarätten måste betraktas som en särskild förmögenhetsrätt. Som skäl härför anförde han, att man kunde betrakta originalproduktionen ur tre olika aspekter. För det första ur den synpunkten att i originalproduktionen låg inneslutet befogenheten, friheten att frambringa en originalprodukt. Denna befogenhet behövde icke något särskilt rättsskydd, då den ingick i samhällets allmänna skydd, som kom personligheten till del. För det andra kunde man se på originalproduktionen utifrån rent individuella intressen, men fullföljandet av sådana individuella intressen föll nästan helt och hållet utanför privaträtten. För det tredje var originalproduktionen inriktad på förvärvande av materiella fördelar. Det var i denna bemärkelse den borde bli föremål för rättsskydd. 55 Upphovsmannarätten kunde indelas i tre grupper, nämligen a) litterär upphovsmannarätt b) artistisk upphovsmannarätt och c) industriell upphovsmannarätt. J. N. Lang: Om grunderna för uppfinnareskydd genom lag, Helsingfors 1880, s. 48 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=