52 Oscar Bjurling varför den franska regeringen åter inbjöd till en andra konferens i Paris, vilken tog sin början den 6 mars 1883. Sverige och Norge hade vid detta tillfälle en gemensam representant, den norske professorn O. Broch. Konventionsförslaget från 1880 genomgicks på nytt och smärre ändringar och förtydliganden gjordes. Konventionen undertecknades den 20 mars 1883 av Belgien, Brasilien, Spanien, Frankrike, Guatemala, Italien, Nederländerna, Portugal, Salvador, Serbien och Schweiz. Flera stater anslöt sig till konventionen under de närmaste åren efter 1883, bland annat Sverige och Norge den 26 juni 1885.'^” Konventionens bestämmelser kom i allmänhet icke att ändra den inhemska lagstiftningen utan konventionen promulgerades såsomlag.^^ Även om Sverige icke anslöt sig till 1883 års Pariskonvention förrän 1885, har konventionerna haft betydelse för lagstiftningsarbetet 1884, då både Kommerskollegium och Svenska Slöjdföreningen åberopat de tidigare kongresserna vid avgivandet av sina utlåtanden. T>en tyska begreppsjnrispnidensetj I samband med redogörelsen för patenträttens utveckling i Sverige bör observeras vad tysk doktrin uttalat om patentets plats i det rättsliga »systemet». Frågan har för Sveriges del uppmärksammats i en uppsats av Sigfrid Wieselgren, medan man däremot i det direkta lagstiftningsarbetet endast kan skönja spår av en diskussion om äganderättsbegreppet. Under senare delen av 1800-talet utspann sig en debatt om inom vilket »fack» i det rättsliga systemet, som patenträtten skulle kunna inplaceras. Det visade sig därvidlag, att det rådde delade meningar i frågan bland annat beroende på institutets nyhet. Man menade, att »der gewerbliche Rechtsschutz ist noch ein Fremdkörper in unserem Recht».^^ Patenträtten inplacerades ömsom under begreppet personrätt och ömsomunder begreppen sakrätt och obligationsrätt (Recht der Schuldverhältnisse). Josef Kohler (Kreisgerichtsrat i Mannheim, sedermera professor) hade även beaktat frågan och konstruerade patenträtten som »Recht an einem immateriellen Gut» bland annat på följande grunder. För det första skulle den, som skapade en ny sak, ha ensamrätt till den ekonomiska användningen av saken i fråga, om det var möjligt att ekonomiskt utnyttja densamma. Därvid var arbetet historiskt sett den En rapport från konferensen finns publicerad: Conference international pour la protection de la propriete industrielle. Utg. av Ministere des affaires étrangéres. Paris 1883. A. Hasselrot: Om tillkomsten . . s. 31. A. Osterrieth: Lehrbuch des gewerblichen Rechtsschutzes, Leipzig 1908, s. 6. 49
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=