50 Margret Inger ett organiserat patentämbete, så att man lätt kunde ta del av beskrivning av varje patent och även erhålla uppgift om vilka patent, som var i kraft samt att underlåtenhet att inom ett land utöva en uppfinning icke skulle medföra patentets förlust i händelse den patenterade uppfinningen överhuvud blivit utförd och ifrågavarande lands medborgare beretts tillfälle att förvärva och begagna uppfinningen samt 3. med hänsyn till tidens ändrade förhållanden förelåg det behov av reformer och det var önskvärt, att en internationell överenskommelse träffades angående patentskyddet. Där bestämmelser saknades i resolutionerna hänvisade man till engelsk, amerikansk och belgisk lagstiftning samt ett utkast till patentlag utfärdat av VDI.34 1876 sammankallades en ny kongress, vilken öppnades i Paris den 5 september 1878 i samband med en där anordnad världsutställning. Denna kongress stod under den franska regeringens beskydd.^® Representanter för regeringarna i ett flertal länder samt över 500 andra deltagare bevistade kongressen,^® vilken diskuterade ett flertal frågor och antog sex resolutioner, varav en behandlade uppfinningspatent.^' Man menade, att »das Recht der Erfinder und industriellen Autoren auf ihre Werke oder der Fabrikanten auf ihre Marken ist ein Eigenthumsrecht, das von dem burgerlichen Recht nicht geschaffen sondern von diesen nur in seinem Normen geregelt wird».^® Utlänningar skulle jämställas med statsmedborgare och ömsesidiga garantier av den industriella äganderätten skulle göras oberoende av handelsfördrag. Föremål för patenterbarhet var alla uppfinningar, alla processer eller produkter med undantag för kombinationer eller planer inom finans- och kreditväsendet och uppfinningar, vilka stred mot allmän ordning och goda seder. Kemiska och farmaceutiska produkter såväl som livsmedel kunde inte heller patenteras.®® På grundval av resolutionen utarbetades så småningom ett förslag till konventionstext, till vilken konvention de flesta stater skulle kunna ansluta sig.'*® C. Pieper: Der Erfinderschutz, s. 259 ff., C. Pieper och P. Schmid: Geschichte . . s. 16 f. Resolutionerna finns även översatta i 1878 års betänkande, s. 38 ff. C. Pieper och P. Schmid: Geschichte . . s. 17. Sverige representerades vid detta tillfälle av civilingenjören L. A. Groth och bruksägaren Ch. Lundström, A. Hasselrot: Omtillkomsten . . ., s. 10, not 1. C. Pieper och P. Schmid: Geschichte . . ., s. 17 ff. Ibid. s. 17, resolution 1, punkt 1. Ibid. s. 18, resolution 2, punkt 12. « Ibid. s. 8.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=