46 Margret Inger monopolist kunde få på marknaden var ett mått på den nytta samhället kunde få av uppfinningen och detta belopp var man således villig att betala (the moral deserts). För det tredje påstod man, att om uppfinnaren erhöll skydd för sin uppfinning, så skulle han vara villig att offentliggöra densamma och således inte hålla den hemlig (disclosure of secrets). Uppfinningarna och dess exploatering var en förutsättning för industrins framsteg. Enligt en teori slöts ett »social contract» mellan uppfinnaren och samhället. Kontraktet innehöll bestämmelser som sade, att uppfinnaren erhöll en exklusiv rätt till sin uppfinning för en viss period, om han icke hemlighöll densamma samt att efter utgången av denna period, uppfinningen skulle vara tillgänglig för samhället. Här skönjer man ett uttalat naturrättsligt resonemang. För det fjärde ansåg man, att den exklusiva rätt till uppfinningen, som uppfinnaren erhöll, skulle vara en sporre till fortsatt uppfinnande. Motståndarna framförde kritik mot dessa argument. Man menade, att man måste bevisa att äganderätt var en naturlig rättighet och inte en social institution, vilken kommit till stånd för sociala ändamål och att idéer var möjliga objekt för exklusiva rättigheter. Sakerna måste kunna ägas exklusivt av ägaren. Om denne en gång offentliggjort sin idé, hade han ingen kontroll över denna, den blev allmän egendom (property in ideas once published, is an insoluble contradiction). Det var nästan omöjligt att bibehålla uppfinningar hemliga under en lång tid och om man lyckades hemlighålla sin uppfinning, skulle ändå någon annan komma på samma idé efter hand som tekniken utvecklades. Patentet rubbade även de ekonomiska lagarna. Den naturliga lönen för utfört arbete bestämdes av förhållandet mellan utbud och efterfrågan. Detta fria förhållande kunde rubbas genom befintligheten av ett patentväsende. Det enda botemedlet häremot skulle vara att avskaffa detsamma.“^ Diskussionens vågor om patentets vara eller icke vara gick som en löpeld genom Europa. De tyska staterna var sammanslutna i »Zollvereinstaaten», inom vilka alla handelshinder var avskaffade. Problem uppstod så småningom, då någon av staterna blev mera generös med beviljandet av privilegier, vilket inte sågs med blida ögon i de stater, där man förde en restriktivare politik och man försökte komma till rätta med problemet förhandlingsvägen.^- Werner von Siemens grundade 1859 Verband DeutBetänkande angående patentskydd äfvensom skydd för mönster och modeller samt varumärken, afgifvet af den dertill utaf Kongl. Maj:t förordnade kommitté, Stockholm 1878, s. 40 f. “ Om utvecklingen i Tyskland se M. Silberstein: Erfindungsschutz und merkantilistische Gewerbeprivilegien, Winterthur 1961, s. 268 ff. I en överenskommelse 1839, Ziffer 3, heter det bland annat »nur noch dann das Recht in sich den Handel mit dem patentierten Gegenstand (in den Zollvereinstaaten) zu untersagen, wenn es sich dabei
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=