Från privilegiesystem till patent 41 nytt privilegium å bevisligen nyttiga förbättringar av en redan priviligierad arbetsmetod, 4. dessa privilegier skulle icke beviljas på längre tid än 10 år och om prolongation söktes, skulle denna icke beviljas för längre tid än 5 år samt att 5. dessa uppmuntrande belöningar för snillet, konstfliten och idogheten skulle ej i framtiden bära namnet privilegium exclusivum, vilken benämning lätteligen kunde utbytas mot någon annan lämpligare sådan. Yttrande inhämtades från Allmänna Besvärs- och Oeconomieutskottet, som i det stora hela tillstyrkte motionens innehåll. Utskottets betänkande bifölls av adeln och bondeståndet men avslogs i präste- och borgarstånden. Motionen föranledde ingen åtgärd i riksdagen. 1811 fick Kommerskollegium i uppdrag att inkomma med förslag till författning i ämnet och att därvid även beakta utländsk lagstiftning. I förslaget, som avgavs samma år, förkastade man tanken på ett belöningssätt med premier utan framhöll, att privilegiesystemet var att föredra. Privilegier skulle endast beviljas på nya uppfinningar. Tiden skulle bestämmas i relation till uppfinningens nyttighet och privilegiehavarens kostnader. Ett visst utövningstvång skulle förknippas med privilegiet. 1815 förnyade Mannerhierta sin motion med vissa tillägg, varöver ekonomiutskottet yttrade sig. Denna gång bifölls dess utlåtande i alla stånden och en skrivelse överlämnades till Kungl. Maj:t. Något konkret resultat uppnåddes emellertid ej heller denna gång. 1818 motionerade Mannerhierta ånyo i riksdagen. Han hänvisade dels till i Frankrike rådande system angående brevetter för uppfinningar och dels till de engelska patentbestämmelserna och lämnade därvid en ingående redogörelse för patentförfarandet i de båda länderna. Allmänna Besvärsoch Oeconomieutskottet avgav ett nytt utlåtande över motionen, i vilket prästeståndet föreslog vissa ändringar, vilka emellertid icke beaktades, då utlåtandet godkänts i de övriga stånden. Man kan fråga sig, hur det kom sig att man just i prästeståndet intresserade sig för patentlagstiftningen. Förklaringen är sannolikt den, att i prästeståndet ingick även representanter för universiteten; med andra ord där satt vetenskapsmännen. Kommerskollegiums yttrande inhämtades, varefter en förordning om privilegia exclusiva utfärdades 1819. Förordningen bestod av 7 punkter med i stort sett följande innehåll: privilegium skulle beviljas den som uppfunnit eller till riket först verkställt någon ny slöjdinrättning, konst eller väsentlig konstförbättring, ansökan skulle göras hos Kommerskollegium, vilket efter granskning av bland annat nyhetskravet skulle inkomma till Kungl. Maj:t med ett underdånigt betänkande om huruvida kollegiet ansåg, att ansökningen borde tillstyrkas, varefter Kungl. Maj:t i sin tur skulle ge kom-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=