Från privilegiesystem till patent 37 från slutet av 1500-talet ansetts, att Common Law beskyddade undersatarnas näringsfrihet och underkände monopol. I ett flertal mål från slutet av 1500-talet och början av 1600-talet kunde man läsa ungefär som så: »de kunna ej skapa ett monopol, ty det är att taga bort frihandeln, som är varje undersåtes medfödda rätt». Monopol på grundval av kungligt privilegiumvar ogiltigt, om det bevisades, att det stod i strid med näringsfriheten. Man accepterade emellertid två slags monopol, nämligen sådana, som beviljats genom en parlamentsakt och sådana, som bildats genom sedvanerätt, om man kunde visa urminnes hävd. Dessutom accepterade man den verksamhet, som bedrevs inom skråväsendet. Kungamakten utnyttjade emellertid möjligheten att bevilja »monopol» inom skråväsendets ram. Ett patentmål angående ett spelkortsmonopol åt en av drottning Elisabets hovherrar (Case of Monopolies 1602—1603) väckte emellertid för första gången parlamentets ogillande av dylika förfaranden och parlamentet ingrep upprepade gånger mot systemet under de närmaste åren. Som ett resultat av dessa ingrepp får England 1624 den första moderna patentlagen »Statute of Monopolies».^- Genom nämnda lag begränsades kronans befogenheter att meddela privilegier. Patent fick endast beviljas till »the first and true inventor» av »a new manufacture». Alla monopol, som icke grundade sig på nya uppfinningar, förklarades ogiltiga. Monopolet var giltigt i högst 14 år. Statute of Monopolies kom att benämnas »Magna Carta of the rights of inventors».Denna patentlag var sedan gällande lag i över 200 år. Under 1800-talets första hälft företogs vissa ändringar i Statute of Monopolies. En genomgripande omgestaltning av patentlagen ägde rum 1851 då man under förberedelserna för den första världsutställningen 1851 kommit att diskutera patentinstitutet. Därvid fastslogs bland annat dels den tidigare gällande grundsatsen om den förste uppfinnarens rätt till sin uppfinning och dels den förste anmälarens rätt vid konkurrens mellan flera uppfinnare. Föremålet för skydd måste kunna användas industriellt. Den engelska patentlagstiftningen kom att ligga till grund för liknande lagstiftning i Nordamerikas förenta stater, där de brittiska kolonierna vid 1600-talets mitt börjat expandera. Vid självständighetsförklaringen år 1787 intog man en bestämmelse i författningens artikel I, avsnitt 8, som sade, att kongressen hade fullmakt »to promote the progress of science and useful arts, by securing for limited times to authors and inventors the exclusive right to their respective writings and discoveries».^^ Kongressen antog 1790 den första patentlagen. För »useful art, manufacE. F. Heckscher: Merkantilismen, förra delen, Stockholm 1953, s. 261 ff. ** F. Machlup: An Economic . . ., s. 3. “ F. Neumeyer: Patent . . . not 3 s. 10. Jfr även F. Maculup: An Economic . . s. 3.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=