Från privilegiesystem till patent Patentinstitutets utveckling i Sverige under 1800-talet Av JUR. KAND. MaRGRET InGER Syftet med föreliggande studie har varit att teckna patentinstitutets utveckling i Sverige under 1800-talet med huvudvikten lagd på tillkomsten av 1884 års patentförordning mot bakgrund av den internationella utvecklingen av institutet i fråga. På grund av det begränsade utrymme som stått till buds, har endast patentinstitutet som sådant tagits upp till behandling, medan däremot många juridiskt intressanta frågor såsom förfarandet vid patentmyndigheten, processuella bestämmelser och diskussionerna hos tekniker, nationalekonomer och jurister om patentavgifternas storlek måst lämnas åsido. Motiven för uppfinnarskydd Teknikens utveckling i de industrialiserade länderna har framkallat en diskussion om hur man på olika sätt skall kunna skydda uppfinnaren. Man har betraktat det lagliga monopolet som en slags privat äganderätt. Uppfinnaren har enligt detta betraktelsesätt ensamrätt till sin idé (under förutsättning att exklusivt privilegium beviljas honom) liksom ägaren till en sak har lagligt skydd för sin äganderätt. I huvudsak två motiv har anförts till förmån för patentinstititutet; 1. det har ansetts ändamålsenligt för teknikens utveckling. Uppfinnarna skulle eggas till att sträva efter bättre tillverkningsmetoder och 2. det har ansetts rättvist att uppfinnaren skulle erhålla kompensation. Det finns emellertid begränsningar i denna industriella äganderätt. För det första är rättigheten tidsbegränsad, i allmänhet 15 å 20 år, och för det andra är rättigheten förenad med ett utövningstvång.^ ^ ö. Undén: översikt över den svenska patenträtten, Lund 1915, s. 13 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=