Hafnerna i Halland 27 analys av sambandet mellan hafnetalet och vissa skatter i de olika häraderna. Beträffande Fjäre och Viske härader konstaterar han sålunda, att 8 hafner i Fjäre och 4 i Viske, som erlade sin skatt i oxar och honung, en gång — vid sidan om de hafner som erlade havre — utgjort en enhetlig grupp tillsammans med de »oppida silvestria», vilka också betalade oxar och honung. De uppräknade 12 hafnerna hade vid något tillfälle dragits in i skipenindelningen, men övriga »oppida silvestria» — 24 i Fjäre och 12 i Viske — »stodo på Hallandslistans tid såsom skogsbyar utanför».^® Bolin menar (liksom Arup), att dessa »oppida silvestria» är historiskt yngre än de stora byar, »på vilka vi få anse hafnerna i främsta rummet grundade» samt att de till mycket stor del anlagts ute i de allmänningsskogar, till vilka kungen åberopade äganderätt. Beträffande Himle härad ger Bolin likaledes goda skäl för tesen, att ett antal hafner i detta härad ej heller är lika gamla som de övriga i häradet. Hans analys visar, att 9 hafner erlade en skatt i smör och honung, som annars erlades endast av häradets 27 skogsbyar. Minskar man hafnetalet i de båda skipena i Himle, blir det genomsnittligt 25 hafner per skipen i det närmaste. Samma resultat får Bolin för de övriga häraderna: Faurås och Årstad, Halmstad, Hök och Tönnersjö. Där är det vinterstuten, som röjer en äldre indelning med skipen på 25 hafner. I detta sammanhang påpekar Bolin en märklig skillnad mellan förhållandena i södra och i norra Halland. I södra Halland var skipenas hafnetal mycket lägre än i norra Halland. Med hänvisning till den förut omnämnda Abel-Kristofferska förordningen förklarar Bolin, hur detta bör ha gått till. »I Faurås och Årstad har det ena av häradernas två skipxnen nått 42 hafner; då har man även låtit de två andra skipxnen i häraderna växa från normaltalet 25 till respektive 35 och 33. I Fjäre och Himle ha de största skipcenen icke nått maximitalet 42, och de två mindre skipasnen kvarstå vid normaltalet. I Tönnersjö och Höks däremot finns inget skipzen, som väsentligt överskrider normaltalet. De hafner, som kommit till, måste under dessa omständigheter ha bildat nya skipjen . . . därvid sattes de gamla skipasnen liksom de nya så nära normaltalet 25 sommöjligt.» Bolins tes kan illustreras med en siffermässig uppställning över Hallandslistans hafner och de av honom beräknade ursprungliga hafnerna, grundhafnerna (tabell 1). Bolin: Ledung och frälse, sid. 81 f. Bolin, a.a., sid. 90—92. 38
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=