Undervisning i rättshistoria i Sverige Av Professor Gösta Hasselberg Den aktuella utbildningssituationen för ämnet rättshistoria i Sverige är helt bestämd av den reform av juristutbildningen, som genomförs med början vårterminen 1978. Den hittillsvarande utbildningen, här kallad gamla juristutbildningen, är reglerad i en kungörelse 23 maj 1969 (SFS 1969 nr 329), som i allt väsentligt går tillbaka på en 1958 utfärdad stadga (SFS 1958 nr 435), vilken i sin tur innebar en ganska genomgripande reform. Enligt gamla juristutbildningen omfattar juris kandidatexamen 13 obligatoriska ämnen jämte en termins tillämpade studier, alternativt utbytesämne från samhällsvetenskaplig eller filosofisk fakultet. Normaltiden för examen är 9 terminer, vilken tid i praktiken dock vanligen överskrides. Enligt den gamla juristutbildningen kommer rättshistorien in efter genomgången propedeutisk kurs antingen första eller andra terminen, beroende av om studierna inletts med propedeutisk kurs eller med nationalekonomi med företagsekonomi. Den beräknade studietiden uppgår till 2 1/2 månad, dvs en halv termin. Den reform, som kommit till uttryck i den nya juristutbildningen, har framförallt präglats av differentiering och valmöjligheter, ökade inslag av samhällsvetenskapliga aspekter samt möjligheter till etappavgång och återkommande utbildning, vilka senare syftar till att underlätta värvning mellan studier och förvärvsarbete. Studietiden för fullständig juristutbildning enligt nya ordningen har bibehållits vid 9 terminer, eller uttryckt i en poängskala, där varje poäng motsvarar en vecka, 180 poäng. Jämte fullständig juristutbildning har emellertid i den nya ordningen införts s k grundläggande rättsutbildning, som omfattar sammanlagt 80 poäng och leder till etappavgång efter 4 terminer. Denna grundläggande rättsutbildning, som omfattar ett antal differentierade s k profileringsalternativ, kan tillgodoräknas vid eventuell övergång till fullständig juristutbildning, vilken eljest normalt är upplagd på annat sätt.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=