Hustruns rätt att låna pengar 15 en negativ värdering av sedvanerätten. Sålunda stadgades i ABGB § 10. att sedvanerätt endast fick beaktas i de fall då en (skriven) lag åberopade sedvanerätten."*- Enligt § 7. samma lagverk skulle annan lagstiftning tilllämpas analogiskt, om ett rättsligt problem ej kunde avgöras med tillämpning av lagtexten. I tredje hand skulle »naturliga» rättsgrundsatser tilllämpas. Kravet på precisering i skriven lag av rättsreglerna tillgodosågs vid samma tid i Sverige bl a genom de omfångsrika s k lagförklaringarna under Gustav IV Adolfs tid."*^ Som tidigare omtalats fick ett problem betr. hustruns egendom sin lösning genom 1807 års lagförklaring. Omedelbart efter den gustavianska epokens slut väcktes som bekant frågan om utarbetandet av en ny civillag i Sverige och för övrigt också i Norge, där kravet t.o.m. inskrevs i Eidsvoldsförfattningen. Det restriktiva sätt att tolka lagtexten som användes av NRev och HD i 1795 års fall var mot bakgrund av kravet på lagstöd inte godtagbart. Det förhållandet att hustrun inte uttryckligen förbjudits att utfärda skuldebrev utan mannens samtycke i 1734 års lag, behövde inte betyda att det var medgivet.^^ Omkring sekelskiftet 1800 började den kulturella strömning som kallas romantiken att på allvar göra sig gällande i Sverige. Romantiken innebar bl a en reaktion mot 1700-talets rationalism. Romantiken betonade kärleken som grund för äktenskapet och makarnas samhörighet. I fråga om äktenskapsrätten var romantiken ägnad att fästa ökad vikt vid det personliga förhållandet mellan makarna, medan de rent förmögenhetsrättsliga aspekterna ej hade samma framträdande plats."*® Vad man skulle kunna kalla en förmögenhetsrättslig syn på äktenskapet fick lämna plats för ett nytt synsätt som man skulle kunna kalla familjerättsligt. I 1795 års rättsfall tolkade HD 11 kap 4 § GB på ett sätt som främst F. Wieacker: Privatrechtsgeschichte der Neuzeit. 2 uppl. Göttingen 1967 s. 338 kommenterar dessa bestämmelser i ABGB. BI.a. utfärdades förklaringar som i realiteten var ny lagstiftning 1801, 1805 och 1807. De många lagförklaringarna torde trots sina brister ur saklig och konstitutionell synpunkt ha bidragit till att lagstiftningen moderniserades såpass mycket att lagkommitténs senare arbete inte kom att uppfattas som helt nödvändigt. Enligt J. E. Almquist: Den svenska fastighetsrättens historia. II. 6 uppl. Sthlm 1956 s. 28 innehade KFörkI 14/5 1805 länge »rekordet såsom vår .sämst formulerade författning». ** Jfr L. Fr. Lind: Domarens Pröfning efter Sweriges Lag. Sthlm 1799 s. 139 där förf. visserligen intar en avvisande attityd till extensiv tolkning av regler som inskränker rättigheter, men samtidigt påpekar att man måste ta hänsyn till lagens ändamål och harmoni. Jfr diskussionen om lagtolkning i O. Westerberg: RF § 84. Sthlm 1953 s. 35 ff. S. Hellsten: Kyrklig och radikal äktenskapsuppfattning i striden kring C. J. L. Almqvists ’Det går an’. Akad. avh. Uppsala 1951 s. 105. — Förslag till Giftermåls Balk. /Lagkommitténs förslag/ Sthlm 1815. I förslaget talas om makarnas trohet och ömsesidiga bistånd, 4 kap 1 § och mot. s. 14.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=