Rättshistorisk forskning — Sverige 205 utan verka tillsammans med historiker, teologer, filologer och kulturgeografer för att här nämna några exempel. Det är emellertid viktigt att vi formulerar ett forskningsprogram, att vi initierar våra framtida forskningsuppgifter och att vi strukturerar målet för vår forskning. Mot bakgrund av våra små personella resurser är det nödvändigt att vi på detta sätt prioriterar våra forskningsuppgifter. Inom den rättsvetenskapliga forskningen är rättshistorien primärt en servicedisciplin för de positivrättsliga disciplinerna. Vi skall kunna visa på och förklara förändringar i rättens utveckling fram till den gällande rättens regelsystem. Att ge en historisk förklaring till den positiva rättens regelsystem är också ett argument som anförts för ett bibehållande av rättshistoria som undervisningsämne i den nya juristutbildningen. Denna redovisning av forskningssituationen visar att intresset för medeltida rättshistoriska frågeställningar fortfarande är starkt. Det sekellånga Intresset för de äldre tidsskedena i vår rättshistoria har medfört att vi saknar många viktiga undersökningar rörande 1800-talets- och 1900talets rättshistoriska utveckling. Det är därför, som jag ser det, angeläget att vi i den mån vi har möjlighet att styra valet av rättshistoriska forskningsuppgifter, betonar behovet av rättshistorisk forskning rörande förhållandena efter 1734 års lags tillkomst, och att vi initierar större forskningsprojekt inomramen för denna tidsperiod. Ett sätt att föra ut kännedomen om resultaten av en aktiv rättshistorisk forskning kommer också att bli ett mera permanent organ för forskningsresultaten. Rättshistoriska studier skall, helt i överensstämmelse med Gustav Olins vilja, bli en betydligt mera frekvent utkommande skrift, förhoppningsvis en Rättshistorisk Årsbok. Denna projektering av forskningsuppgifterna är inte en isolerat nationell fråga. Det gäller oss alla, rättshistoriker i de nordiska länderna. Det är angeläget för oss att veta, att vi i varje eller i något nordiskt land har en kollega som sysslar med samma eller analoga problem. Betydelsen av de nu regelbundet återkommande rättshistorikermötena och av ett organiserat nordiskt forskningsprogram kan inte nog understrykas. Jag är medveten om att vad jag nu senast anfört är visioner. Det är emellertid angeläget att vi rättshistoriker med entusiasmsöker att konkretisera dessa visioner. Ämnet rättshistoria kommer under de närmaste åren att stå inför stora och svåra uppgifter. Hotet om indragning av en av rättshistorieprofessurerna är nedslående. Vi kan emellertid inte möta detta hot med passivitet. De närmaste åren kan bli avgörande för ämnets framtid. Ett sätt att visa på ämnets autonoma sällning och livskraft kan vara en vilja att söka omsätta de här skisserade visionerna i realistiska projekt. 14
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=