Kjell Ä. Modéer Även om företrädarna för ämnet rättshistoria i dag således kämpar för ett status quo beträffande de personella forskarresurserna vid institutionerna är det en tröst och glädje för oss att vi har de materiella förutsättningarna att kunna publicera våra forskningsresultat. Institutet för rättshistorisk forskning, Grundat av Gustav och Carin Olin, har under de trettio år det verkat, kommit att framstå som ett allt mer oundgängligt komplement för den rättshistoriska forskningen i vårt land. Som framgått även av denna översikt har institutet publicerat en lång rad rättshistoriska monografier och uppsatser i dess båda skriftserier »Rättshistoriskt bibliotek» och »Rättshistoriska studier». Även Statens råd för samhällsforskning har under senare år understött forskarstuderande under doktorandtidens slutskede. I dagens brydsamma ekonomiska läge är det dock mycket tveksamt om doktoranderna framdeles skall kunna erbjudas denna möjlighet. Det är angeläget att understryka det behov av fortsatt stöd till det »smala» ämne, som rättshistorien utgör, även för framtiden från forskningsrådets sida. 204 9 En översikt över rättshistorisk forskning under det senaste decenniet måste bli rapsodisk. Beklagligtvis måste vi konstatera, att med de personella resurser vi har i vårt land till denna forskningsdisciplin måste denna forskning bli rapsodisk. Frågan är hur länge vi skall tvingas arbeta under dessa förhållanden. Måste inte vi själva ta initiativet till en förändring? Med denna presentation har jag visat på ett antal avhandlingar med rättshistoriska frågeställningar som framlagts vid andra fakulteter än den juridiska. Jag har tagit med dessa arbeten för att visa att rättshistoriska ämnen i dag inte behandlas enbart av rättshistoriker av facket. Det är i och för sig inte någon ny iakttagelse. Men det tycks vara en tendens att historiker i större utsträckning än tidigare i vårt land närmat sig rättshistorisk tematik, vilken dock av demofta angripes med andra metodiska instrument än rättshistorikerns. Flera avhandlingsförfattare har under sitt arbete utnyttjat handledning från rättshistoriker, medan andra i — vissa fall med ur vår synvinkel olyckliga konsekvenser —utfört avhandlingsarbetet utan sådan hjälp. Det är min uppfattning att dessa vid andra fakulteter författade avhandlingar, generellt sett, i förekommande fall hade kunnat befrias från generande missuppfattningar och också kunnat tillföras en värdefull dimension till gagn för rättshistorisk forskning. En förutsättning härför är dock att rättshistorikerna på ett tidigt stadium i avhandlingsarbetet får komma in med sina synpunkter. Detta är emellertid en fråga om givande och tagande. Vi rättshistoriker kan inte, och skall inte, utföra all vår forskning isolerade vid vår fakultet
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=