Kjell Ä. Modéer En annan infallsvinkel på domstolarna i de av Sverige erövrade provinserna har Kjell Å. Modéer i sin avhandling om den svenska kronans domsrätt i de av Sverige först från 1630 ockuperade och sedermera i Westfaliska freden som rikslån förvärvade tyska provinserna Pommern, Wismar och Bremen-Verden.^® I avhandlingen vill författaren visa vilka åtgärder den svenska kronan vidtog för att övertaga de territoriella furstarnas rättsliga överhöghet, och hur de svenska delegaterna vid fredsförhandlingarna i Osnabruck och Munster hävdade den svenska kronans krav på rättslig överhöghet. Fredstraktatens bestämmelser om ett privilegium de non appellando i förhållande till kejserliga domstolar utgjorde därefter utgångspunkten för den svenska kronans rättsliga politik. Efter fredsslutet tillskapades 1653 en högsta domstol, tribunalet i Wismar, och år 1657 antogs en processordning, Tribunalsordnung, vilken nära anknöt till de för dåtiden moderna processprinciper, som kommit till uttryck i Jiingster Reichsabschied 1654. Författaren sätter i denna första del punkt med den konsolideringsperiod som sträcker sig fram till tribunalsordningens antagande 1657. En västtysk forskare, Henning Drecoll, har i en 1975 framlagd dissertation behandlat den svenska kriminalpolitiken i Bremen-Verden under tiden 1648—1712.^' I denna visar han att den svenska kronan i materiellt avseende tillämpade en humanare straffrätt under den tid den hade överhöghet i territoriet. Ett exempel härpå anför Drecoll i drottning Kristinas skrivelse till borgmästare och råd i Verden mot häxprocesser den 16.2. 1649.38 Just dessa processers epedemiska förekomst i vårt land och de dömande kommissionernas verksamhet för tiden fram till 1677 undersöktes av lundahistorikern Bengt Ankarlooi en uppmärksammad avhandling 1972.^^ Avgränsningen av avhandlingens tematik gör författaren i inledningen och inte i titeln. Territoriellt har han begränsat sin undersökning till häxförföljelserna i Sverige och har uteslutit processerna i Finland och i de gamla danska områdena 1 Sydsverige och Norrland.Tidsmässigt sätter, som nämnts, författaren punkt med Stockholmskommissionen 1677. Ankarloo fick ta emot kritik för avhandlingen från historiker, etnologer och rättshistoriker.^® Ur rättshistorisk synvinkel kan kritiken formuleras ''’® Kjell Ä. Modéer: Gerichtsbarkeiten der schwedischen Krone im deutschen Reichsterritorium. I. Voraussctzungen und Aufbau 1630—1657. Diss. Lund. Skrifter utgivna av Institutet för rättshistorisk forskning. Rättshistoriskt bibliotek Band 24. Lund 1975. Henning Drecoll: Schwedische Kriminalpolitik im Herzogtum Bremen-Verden von 1648—1712. Diss. Marburg. Marburg 1975. Henning Drecoll, a.a., s. 43 f. Bengt Ankarloo: Trolldomsprocesserna i Sverige. Diss. Lund. Skrifter utgivna av Institutet för rättshistorisk forskning. Rättshistoriskt bibliotek. Band 17. Lund 1971. Sture M. Waller: Rec. i Kyrkohistorisk årsskrift 1972 s. 319. Carl-Herman 198
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=