Rättshistorisk forskning — Finland 183 lag (Codex Aboeiisis, fd. Condex f.d. Kalmar, KB B 172) i facsimile med översättningar (till finska och engelska samt nusvenska) och kommentar. Enligt akademiledamoten professor Kustaa Vilkunas undersökningar kan man nämligen på grund av etnologisk-ikonografiska fakta anse det nära nog bevisat att handskriften tillkommit i Eg. Finland. För tillfället finns det tyvärr inga större forskningsprojekt inom ämnet rättshistoria, men en del yngre jurister sysslar dock med avhandlingsämnen inom facket. Pertti Myhrbergs tema är leuteration, Sami MahKÖNENS åter äktenskapsskillnad. Under min något mera än tioåriga period som professor i rättshistoria granskades blott två avhandlingar inomämnet. Antti Kivivuori disputerade om den finska skadeståndsrättens historiska utveckling under den ryska tidens första skede. Efter att ha blivit utnämnd till biträdande professor i civilrätt lät Kivivuori dock snart locka sig till chef för lagberedningen vid justitieministeriet, naturligtvis en stor förlust för rättshistoria. Hannu Tapani Klami disputerade även hos mig, men trots sina goda rättshistoriska meriter är han till sin läggning mera en klassisk romanist. Att det finns intresse för rättshistoria är otvivelaktigt, men ytterst få jurister utanför universitetet och lärostolarna har tid för en så krävande fritidssysselsättning. Några större prestationer på området är inte att vänta, men ämnet rättshistoria synes dock kunna bevara en del av sina positioner vid examensreformen, som övergår de juridiska fakulteterna. Tanken på att skuffa det historiska åt sidan har inte längre något verkligt opinionsunderlag, tvärtemot. 2 Den rättshistoriska forskningen i Finland kan inte stoltsera med en lysande historia. Början var för all del lysande: Johannes Olai DalekarlusStiernhööks »De iure Sneonum et Gothorum vestusto» baseras ju på de föreläsningar han höll under de korta perioder han uppehöll professuren i juridik i Åbo. Men rättshistoriens historia därefter är mycket ett tunt ämne. Vi måste förflytta oss till 1800-talet med dess historiska skola för att finna ett verkligt historiskt intresse. Då hoppar vi ju naturligtvis över den store juristen (och samlaren) Matthias Calonius och hans avhandling på 1770-talet om träldomens historia, men Calonius var i alla fall mera berömd för sin insats som universitetslärare och praetieus än som rättshistorisk författare. J. J. Nordström, sedermera svensk riksarkivarie, var en prominent rättshistoriker, vars stora verk »Bidrag till den svenska sambällsförfattningens historia» I—II (1839—40) länge bildade ryggraden i den vetenskapliga uppfattningen om rättsutvecklingen under landslagarnas tid. Fians samtida och kollega var Wilhelm Gabriel Lagus, vars största insats
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=