Torsten Bjerkén förvaltningsrätten till viss egendom som tillhörde hustrun. Hon hade i sin tur avstått från morgongåva. Något senare hade hon utfärdat en revers till mannen som ersättning för vissa kostnader i anledning av äktenskapet som denne haft. Mannen hade begärt att hustrun skulle återuppta samlevnaden, och hon hade enligt NRev »warit sinnad dertill». Mannens son i ett tidigare äktenskap yrkade nu att änkan skulle betala reversen, vilket hon vägrade. Felingsbro HR hade ålagt betalningsskyldighet huvudsakligen med motiveringen att hon haft mannens samtycke till reversen. LagmansR och Svea HovR hade fastställt domen. NRev föreslog att domen skulle upphävas. Hustrun hade stått under mannens målsmanskap då hon utfärdade reversen, och denna var därför ogiltig. Tre ledamöter, Sebenius, Wallén och Gyllenborg, förenade sig om ett av Sebenius formulerat votum. HovRrs dom skulle upphävas. Hustrun hade stått under mannens målsmanskap då hon utfärdade reversen. Äktenskåpet hade inte upplösts i laga ordning. Avtalet, som inte träffats i enlighet med bestämmelserna om äktenskapsförord i 8 kap GB, var ogiltigt och hade dessutom rubbats genom mannens begäran att samlevnaden skulle återupptas och hustruns medgivande om detta. Reversen var »lagstridig och således någon werkan ej innefattande». Ett godkännande skulle skada äktenskapets ändamål. Huvudargumentet i Sebenius’ votum synes i likhet med NRevrs betänkande vara, att hustrun stått under mannens målsmanskap. Detta förhållande gjorde reversen lagstridig. Georgii var skiljaktig i HD. Han ansåg att reversen var giltig, därför att den stod i samband med avtalet, vilket Georgii ansåg giltigt, enär det träffats i anledning av makarnas faktiska separation. Georgii anslöt sig därvid till en dissident i NRev, revisionssekreteraren Björkman. Dom i överensstämmelse med majoritetens mening utfärdades den 19 juni 1804. Underdomstolarna ansåg i detta mål att det avgörande var att mannen samtyckt till skuldebrevet. Men domstolarna åberopade inte något lagrum. Mannens målsmanskap åberopades visserligen, men utan att det lagrum nämndes, där målsmanskapet upptogs. Hänvisningen i Sebenius’ votum till äktenskapets ändamål är också intressant. Sebenius har här gjort ett mera allmänt ställningstagande till rättsförhållandet mellan makarna. I målet Manufacturdisconten ./. Helena Elisabet Öberg (1805) hade hustrun solidariskt med mannen åtagit sig betalningsskyldighet enligt ett skuldebrev.^® Under hänvisning till GB 9: 1 ålades hustrun visserligen betalningsskyldighet av RR:n, men bara så långt hennes avträdda lott i boet räckte. Svea HovR ansåg att emedan hustrun stod under mannens målsmanskap, kunde hennes ansvarighet »rimligen» bara omfatta vad som fanns i boet av henne och mannen gemensamt tillhörig egendom. NRev Just. rev. prot. 1804. Del II fol. 1180. Domen i Just. rev. reg. 1805. Del I fol. 186. 8
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=