Gösta Äqvist söka. Och då blir svaret entydigt att denna plats är belägen i trakten av Dalarö. Den kan inte vara belägen i finska skärgården, eftersom detta Aspö inte är eller kan ha varit någon angöringshamn för seglande till Stockholm. Att det var besvärligt att komma dit kan man övertyga sig om genom att följa den segelbeskrivning från Utö till detta Aspö, som Johan Månsson lämnar i sin sjöbok.®® Denna beskrivning visar hur helt orimligt det finska Aspö eller Aspösund måste te sig för en som avser att bege sig till Stockholm. Det Aspasund, som skulle vara beläget mellan Runmarö och Nämdö kan uteslutas av den anledningen att någon för segelsjöfarten brukbar infartsled inte kan spåras i denna trakt. Genom ren uteslutningsmetod kommer man alltså fram till att det Aspasund vi ha att söka måste vara att finna i trakten av Dalarö. Det viktigaste argumentet för denna ort är dock av annan natur. De medeltida städernas rättsgrund var privilegier, somtillförsäkrade dem vissa förmåner, av vilka den egna jurisdiktionen och det principiella förbudet mot landsköp var de viktigaste. För Stockholms del tillkomsom ett ojämförligt företräde för dess köpmän det s k bottniska handelstvånget. De rättsliga bestämmelserna för köpenskapen finns angivna i MEStLrs Köpmålabalk (KpB), som i sina första nio flockar i stort sett upptar MELL:s motsvarande bestämmelser i dess Köpmålabalk. För Stockholms vidkommande är dessutom det bottniska handelstvånget lagfäst i MEStLrs KpB XXXIV § 3, som innebär förbud för de norrländska och finska kuststädernas borgare med undantag av Åbo att sända fartyg till annan ort än Stockholm.®® Denna stad fick med andra ord monopol på handeln på Norrlands och Österbottens kuststäder. För att effektivt kunna övervaka detta handelstvångs upprätthållande blev det nödvändigt att kontrollera alla ankommande fartyg och det är detta som sker genom de seglationsordningar, som kommer till stånd under 1600-talet. Innebörden är att endast en ort vid ankomst från främmande land till Sverige får anlöpas, och denna ort blir under 1600-talet Dalarö, där en tullstation för angivande av införda varor upprättas. Hur kontroll har ägt rum tidigare känner vi inte till. Det är troligt att sådan funnits även omvi nu saknar skriftliga belägg härför. Men att den södra inseglingsleden var den viktigaste är uppenbart, liksom den är än i dag, och det är också därför som förläggandet av MEStLrs Aspasund till trakten av Dalarö Een Siö-book etc. (se not 36) aff Johan Månsson. Med efterskrift, ortnamnsregister, ordlista och sjökort utgiven av Herman Richter, Lund 1925—28, som bilaga B till Namn och Bygd. Beskrivningen av inseglingen från finska Utö till Aspö å s. 13. MEStL KpB XXXIV § 3 i Wesséns översättning till nusvenska: Alla män från Finland, utom Äbo borgare, från Nyland, Roden, Hälsingland eller Gästrikland, skola ingenstädes driva sin handel med skepp utom i Stockholm, vid bot av fyrtio marker till konungen och staden såsom deras ensak. 142
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=