Gösta Äqvist gjorde ett signalsystem för att påkalla vaksamhet hos den befolkning, som bodde inne i landet. Deras uppgift var inte att leda sjöfarten varken in eller ut och man torde vara ganska säker om man antar att ut- och insegling skedde i dagsljus och då torde de höga bötarna på sin höjd ha erbjudit möjlighet till en viss orientering. Att en gräns för landskap eller skeppslag skulle ha någon som helst betydelse för en segelled är ett helt orimligt antagande. En gräns kan möjligen utmärkas på land. I vatten syns den definitivt inte och någon hänsyn till en sådan, om den ens vore känd, kan man näppeligen tänka sig att sjöfarande skulle ta i eget land. Med detta är naturligtvis inte någon ställning tagen till frågan om Nämdö i gammal tid kan ha varit en samlingsplats för ledungsflottan eller en del av denna. De långskepp, som användes till sjökriget, roddes i princip och segel kan man endast ha förlitat sig till som ett hjälpmedel vid lämpliga vindar. Samma är förhållandet ännu på 1700-talet med de typer av galärer som då användes vid sjökriget. För handelsändamål hade emellertid redan vid denna tid segelfartyget blivit regel och därmed var också möjligheten att manövrera i trånga farvatten ytterligt begränsad. Kunde en roddarskeppsflotta röra sig tämligen obehindrad i trakterna mellan Nämdö och Runmarö, så måste det betraktas som helt orimligt att större seglande skepp skulle kunna utföra liknande prestationer. Detta vore också helt onödigt då inte långt norrut en mycket lämplig led förde från Kanholmsfjärden (Haröfjärden) genom Sandhamnsleden till öppet vatten. Även Holmbäck—Wessén vill förlägga Aspasund till området mellan Runmarö och Nämdö och menar att det är samma Aspasund som avses i HL. Gränsen mellan Uppland och Södermanland, som otvivelaktigt går frammellan dessa öar, synes utgöra ett starkt skäl för dessa författare vid lokalitetens bestämmande. Något oklarare är i detta fall E. Hjärne, som tycks luta åt att förlägga Aspasund till samma trakt men som inte är helt främmande för att det kan ha varit sundet mellan Aspön och Korsholmen, ej långt från Dalarö som kan ha varit åsyftat.LiksomHolmbäck-Wessén anser han att HL och MEStL med Aspasund måste avse samma plats och avvisar som helt osannolik uppfattningen att med detta sund skulle ha avsetts någon plats i den finska skärgården. Hjärne är emellertid inte främmande för tanken att man med Aspasund kan ha förstått två sund och hänvisar därvid till att pluralformen til aspa140 ** Holmbäck—Wessén: Svenska landskapslagar, tredje serien s. 299 kommentar 43, Holmbäck—Wessén: Magnus Erikssons stadslag s. 194 kommentar 74. *’’ Hjärne, a.a. s. 179—180.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=