Magnus Erikssons Stadslag 133 lagen, nämligen Korshamn och Aspasund. I all synnerhet gäller detta Korshamn, som i och för sig är ett ovanligt namn inom Stockholmsområdet. I sin inträngande analys av Stockholms rättsgränser redovisar Erland Hjärne fyra olika förslag varvid han själv stannar inför det fjärde, dock utan någon somhelst entusiasm. De fyra alternativen är enligt Hjärne följande: 1. hamn som skulle vara belägen vid Korsholmen nära Dalarö. Förslaget synes närmast emanera från Schlyter, där det återfinnes under Index nominumpropriorum i SSGL 11, s. 486. 2. vik, brolandet i yttre delen av Värmdö skeppslag, 3. viken Korshamn på Björkö i Adelsö socken i Mälaren,^® 4. vik mittemot en från Värmdölandet i södra delen av Skurusundet utskjutande udde med namnet Korsudden.-® En omständighet, som synes ha varit gemensam för dem som sökt efter lämplig lokalitet för Korshamn^ har varit att man velat förlägga denna ort på ungefär samma avstånd från Stockholm som Kungshamn?^ Man har velat se en viss korrespondens mellan dessa orter, så att de täckte ett avstånd lika långt från Kungshamn antingen från Mälarsidan eller från någon vik eller lämplig hamn på Saltsjösidan. Man har med andra ord letat efter ett slags symmetri, på ungefär samma sätt som tidigare i denna framställning sökts efter ett Kungshamn, som vid den nordöstra infartsleden till Stockholm skulle korrespondera mot ett Aspasund vid Dalarö och ett antaget Korshamn vid Fågelbrolandet på Värmdfrån örsundet innanför Korsholmen skjuter in i Fågel- som on. Det är ett fåfängt letande emedan de olika lederna ha olika betydelse. Den nordöstra leden bär till Åland, Finland och Norrland, alltsamman inhemskt land; den mellersta, som egentligen är två, där den ena för över Trälhavet eller genom Lindalsund förbi Sandö sugga genom Vindöström och Simpströmmen via Djurhamn till Kanholmsfjärden och den andra genom Skurusundet, Lännerstasundet, Baggensfjärden, Kolströmmen och Skenoraströmmen till Nämdöfjärden, där den efter nordostlig vridning förenar sig med den förra och över Sandhamn leder till öppna havet och därifrån till Estland och Livland; slutligen den sydöstra, som vid utländsk fart är eller var den viktigaste och som efter Baggensfjärden Fornsvenska lagstadganden III. Stockholms rättsgränser s. 185—188 i Kungl. Humanistiska Vetenskaps-Samfundets i Uppsala Ärsbok 1949—1950, Uppsala 1951. Denna uppfattning företrädes närmast av Holmbäck—Wessén MEStL kommentar 77, s. 195—196. Erland Hjärne, a.a. s. 187—188. Hjärne, a.a. s. 186, Holmbäck—Wessén, a.a. s. 196.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=