Magnus Erikssons Stadslag 131 att betecknas som kungshamnar är och har varit föremål för många gissningar.2^ Än har man velat sätta dem i förbindelse med ledungsväsendet,^^ än har man trott att därmed enbart har uttryckts en företrädesrätt till hamnläge för kungen eller dennes representant^^ och slutligen kan det ifrågasättas omdärmed måhända enbart förståtts goda hamnar överhuvudtaget. Ett syfte med föreliggande undersökning är att söka finna en viss rationalitet i bestämmelserna i MEStL R XII pr och § 1 när det gäller omnämnandet av de där förekommande skärgårdsnamnen. Man bör då i första hand ihågkomma att Stockholm genom sin skärgård har tre väsentliga infartsleder. De är från norr till söder räknat, den nordöstra eller den som man i dag benämner Furusundsleden, som för till Åland och Finland samt till det svenska Norrland och det finska Österbotten, eller med andra ord vid denna tid alltigenom land, som räknades till Sverige och som alltså ej var utland. Vidare den mellersta, som via Sandhamn förde till Estland och Livland ock som därför under Vasarna och stormaktstiden kom att få stor betydelse, samt slutligen den sydöstra eller om man så vill den södra, som över Dalarö, Älvsnabben och eventuellt Landsort förde söderut över Östersjön och därmed var den egentliga farleden till utrikes ort. Det ligger då nära till hands att söka de i MEStL RXII angivna orterna vid dessa leder men med iakttagande av att dessa leder ha olika betydelse, så att den södra eller sydöstliga är den viktigaste för den utrikes sjöfarten och sedan med avtagande betydelse ju längre norrut man kommer. Men även den nordöstliga leden har ett Kungshamn vid Yxlans nordvästra sida c:a 11/2 distansminut sydväst Furusund. Norr om denna led finns det en riklig skärgård, där nära leden ligger inte mindre än tre Aspöar mycket nära detta Kungshamn. Vid Malmaön på Värmdölandet finns ett Korshamn, på det nuvarande sjökortet betecknat Korshamnsviken i omedebar närhet av Skenoraströmmen. Via Kolströmmen, Baggensfjärden och Lännerstasundet har för grundgående båtar och därmed för skärgårdsbefolkningen denna led utgjort den genaste och snabbaste vägen till Stockholm. Slutligen finns vid Dalarö På åländska sidan finns ett par kungshamnar i Kumlinge och Föglö skärgårdar. Stockholms stads tänkeböcker från år 1592 4:284 har den 18 augusti 1602: — widh Porkale vdd, vthi Konungz hampn, — Se Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid (KLNM) under hamn. Kungshamn skulle då ha samband med det angivande av hamn som föreskrives i Upplandslagen (UpL) konungabalken (K) X pr. Kungshamn skulle då ha samband med bestämmelsen i UpL K XI § 4, där det föreskrives att man skall »rymma hamn för konungen och likaså för biskop och jarl och för sin förman, som konungen har satt i sitt ställe». 22
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=