6 Torsten Bjerkén 3 Vi vet inte om något mål om hustruns rätt att stifta gäld utan mannens medgivande prövats av KMt efter tillkomsten av 1734 års lag, men före det av Backman refererade. Vid min genomgång av koncepten till nedre justitierevisionens betänkanden, som omfattat perioden 1772—1809, har jag inte funnit något sådant mål.“® Detta kan naturligtvis bero på att materialet är ofullständigt, men man får troligen också räkna med att det var en ovanlig företeelse att hustrun utan mannens medgivande lånade pengar. Det är givetvis möjligt, ehuru föga troligt, att det inte förekommit ett enda likartat mål före det av Backman refererade, nämligen Chr. Hård ./. Jacob von Voigtlender (1795).^^ Skepparen Hård krävde överstelöjtnanten Voigtlender och hans hustru på betalning för åtta »af bemälte Fru, under Äktenskapet till honom utgifne Skuldsedlar». KR och RR i Halmstad ålade betalningsskyldighet. Göta HovR ogillade underrätternas domar. NRev, vars betänkande är undertecknat av Carl Johan Iserhielm (referent) samt Törne Brandt och Johan Fr. Råbergh, inledde bedömningen av målet med att referera hovrättens dom. Hovrätten hade grundat sin »frikännelse» av hustrun —det talades inte om mannen i detta sammanhang — »på det skäl, at Hustrun såsom skedt, under mannens Målsmansskap, icke skall warit berättigad at utan hans wettskap och samtycke, någon Gäld göra, och att hon hwarken härtill skall warit twungen af någon nöd, och ej heller gittat bewisligt göra sitt föregifwande, at the Låntagne Penningarne, kommit Mannen eller huset till godo». Mannen von Voigtlender var enligt GB 11:4 ej skyldig att betala gäld, som tillkommit genom hustruns »enskilta förgörelse», och som mannen ej haft nytta av. NRev ansåg att de av HovR åberopade lagrummen GB 11:6 och HB 10: 13 (förbud att utan mannens samtycke sälja fast egendomeller boets lösöre eller gå i borgen) inte kunde »medföra widsträcktare werkan, än som med ordalydelsen instämmer, hälst therigenom åsyftas; dels den egendoms fredande ifrån försäljning hinc minorennes, uxores maritis insciis, prodigos, quibus tutor constitutus est, mutuum contrahere non posse . . Calonius jämställde alltså gift kvinna med omyndig. — Hustruns rätt att uppta penninglån utan mannens medgivande synes i övrigt ej ha behandlats av svenska juridiska författare i slutet av 1700-talet. Sålunda förbigår Anders Hernbergh problemet i en dissertation från 1780 med titeln »De effectibus ex legitimo matrimonio derivandis. Efter att ha redovisat föreskrifterna i GB 9: 1 och RB 15: 1 säger Hernbergh bara några ord om borgensförbudet i HB 10: 13. Den föreliggande undersökningen bygger på en genomgång av koncepten till nedre justitierevisionens betänkanden. RA. Genomgången har omfattat tiden 1772— 1809. Sedan de relevanta målen uppspårats via betänkandena har justitierevisionens protokoll och registratur på vanligt sätt använts. NRev:s betänkanden i original är sammanbundna med protokollen. De aktuella revisionsakterna synes icke ha bevarats. Just. rev. prot. 1795. Del I. fol. 857.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=